skulle kunna förstöra alltsammans. Segrare eller besegrad skulle mr Fogg bli uppehållen, och...
— Jo, tillade Passepartout, det vore just att sätta hela spelet i händerna på herrarne i Reformklubben. Om fyra dagar äro vi i Newyork! Om min husbonde inte under dessa fyra dagar går ut ur vagnen, så kan man hoppas att ödet icke skall föra honom ansigte mot ansigte med denna fördömda amerikanare, som f—n måtte taga. Åh, vi skola nog hindra honom från...
Samtalet afbröts. Mr Fogg hade vaknat och betraktade landskapet genom vagnsrutan, på hvilken den våta snön piskade. En stund derefter frågade Passepartout polisagenten, utan att hans husbonde eller mrs Aouda hörde det:
— Är det verkligen sannt, att ni skulle vilja slåss för honom?
— Jag skall göra allt för att han skall komma lefvande till Europa, svarade Fix i en ton, som antydde en okuflig vilja.
Passepartout kände liksom en frossbrytning fara genom kroppen på sig; men hans öfvertygelse beträffande sin husbonde försvagades icke.
Men hur skulle man nu bära sig åt för att hålla mr Fogg qvar i kupén, så att något krakel icke skulle uppstå mellan öfversten och honom? Det kunde dock ej bli svårt, ty denne gentleman var ej fallen för att röra mycket på sig och nyfiken var han heller icke. Fix trodde sig ha funnit sättet, ty några ögonblick derefter yttrade han till Phileas Fogg:
— Det är långa och tråkiga timmar det här, som man tillbringar på jernväg.
— Ja, verkligen, svarade gentlemannen, men de slinka undan ändå.
