210
— På bron? frågade en af passagerarne.
— På bron.
— Med vårt tåg? frågade öfversten.
— Med vårt tåg.
— Passepartout hade stadnat och höll öronen styfva då han hörde hvad lokomotivföraren sade.
— Men bron hotar ju att ramla, anmärkte konduktören.
— Gör ingenting, svarade Forster. Jag tror, att om jag knäpper till med den största hastighet som kan erhållas, så finns det verkligen någon utsigt att komma öfver.
— Anamma det! sade Passepartout.
Några bland passagerarne hade strax blifvit lockade af förslaget. Isynnerhet tyckte öfverste Proctor om det. Han ansåg detsamma vara ganska utförbart. Han omtalade till och med, att några ingeniörer hade haft den tanken att passera öfver floder utan någon bro, med blotta trainerna, framdrifna med maximum af hastighet o. s. v. Slutet på affären blef, att alla i frågan intresserade gingo in på lokomotivförarens förslag.
— Vi ha femtio sannolikheter för att vi komma öfver, sade en.
— Sextio, sade en annan.
— Åttio, ja nittio af hundra!
Passepartout blef alldeles yr i hufvudet, ehuru han var beredd att uppbjuda allt för att komma öfver Medicine-strömmen; men försöket tyckte han dock vara något för mycket »amerikanskt.»
— Men, tänkte han, det finns ännu en sak, som kan göras och det tänker ingen på... hör nu, sade han till en af passagerarne, den utväg som är föreslagen af lokomotivföraren är väl ändå bra vågad, utan...
