Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

238

hjelpte sedan mr Fogg och mrs Aouda att komma af släden. Phileas Fogg vedergällde frikostigt Mudge, hvars hand Passepartout tryckte, liksom om han varit en vän, och alla tre skyndade fram mot stationen.

Det är vid denna betydande stad, Omaha i Nebraska, som den egentliga Pacific-banan slutar och som sätter Mississippi-bassinen i förbindelse med Oceanen. Men för att komma från Omaha till Chicago går jernbanan, under namn af »Chicago Bock Island Road,» rakt österut och har femtio stationer.

Ett tåg, som gick direkte, var färdigt att afgå. Phileas Fogg och hans följeslagare hade blott tid att störta sig in i en waggon. De hade ej fått se någonting af Omaha, men Passepartout menade att man ej borde vara ledsen för det och att det inte nu var fråga om att gå omkring och gapa.

Med ytterlig hastighet passerade tåget in i staten Iowa, genom Council-Bluffs, Des Moines, staden Iowa. Under natten gick tåget genom Mississippi till Davenport, och genom Bock Island kom det in i Illinois. Den 10 klockan fyra på eftermiddagen kom tåget till Chicago, som rest sig ur sina ruiner och låg stoltare än någonsin förut vid stranden af den vackra sjön Michigan.

Nio hundra mil ligga mellan Chicago och Newyork. Tåg fattades ej i Chicago. Mr Fogg steg omedelbart ur sin train och upp i en annan. Det snabba lokomotivet på »Pittsburg Fort Wayne Chicago Rail Road» drog tåget fram med största hastighet, liksom om det vetat af, att den hedervärde gentlemannen ej hade någon tid att förlora. Det flög som en blixt genom Indiana, Ohio, Pennsylvania, New Yersey, passerande genom städer med antika namn, af hvilka några hade gator