— Herr konsul, svarade polisagenten i grötmyndig ton, stortjufvarne likna alltid hederligt folk. Ni förstår väl att de som hafva skurkansigten icke ha annan utväg än att bli ärliga, annars skulle de bli arresterade. De hederliga fysionomierna äro just de, som man framför allt måste mönstra. Ett svårt göra, det är jag öfverens med er om, det är icke bara yrke, utan konst.
Som man finner var herr Fix icke utan sin goda dosis egenkärlek.
Under tiden hade det blifvit allt lifligare på kajen. Sjömän af olika nationaliteter, köpmän, mäklare, sjåare, fellahs, samlade sig der. Ångarens ankomst var påtagligen snart förestående.
Vädret var mycket vackert, men luften kylig genom den ostliga vinden. Några minareter aftecknade sig öfver staden i solens bleka strålar. Söder ut sträckte sig en 2,000 metrer lång hamnarm ut på Suez’ redd. På Röda Hafvets yta rodde flera fiskebåtar och kustfarare, af hvilka några bibehållit den antika galèrens vackra former.
En mängd infödingar arbetade på motsatta stranden med muddring i kanalen, som, grenande ut sig från den vid Gessag, tillför sött vatten åt Suez, som alldeles saknar sådant.
Fix vankade omkring bland folkmassan med den säkerhet som yrkets utöfning gifvit honom och mönstrade alla förbi-passerande med en skarp, hastig blick.
Klockan var nu half elfva.
— Men skall då icke paketbåten komma! utbrast han, då han hörde klockan i hamnen slå.
— Han kan icke vara långt borta, svarade konsuln.
— Hur länge stadnar han qvar i Suez? frågade Fix.
