för att kunna medfölja den ångbåt, som följande dag, den 25 oktober, klockan tolf, afgick till Hongkong.
Den unga qvinnan flyttades in i ett rum i stationshuset. Passepartout fick i uppdrag att gå och köpa åt henne åtskilliga toilett-artiklar, såsom klädning, shawl, m. m. som han kunde hitta på, och hans husbonde gaf honom oinskränkt kredit för detta ändamål.
Passepartout begaf sig strax ut och sprang gata upp och gata ned i staden. Allahabad, d. v. s. Guds stad, är en af de mest helighållna i Indien, derför att den är byggd vid sammanflödet af två heliga floder, Ganges och Jumna, till hvilkas vatten pilgrimer vallfärda från alla kanter af halfön. Man vet för öfrigt, att, enligt Ramayanas legender, Ganges har sin källa i himmelen, hvarifrån han, tack vare Brahma, flyter ned till jorden.
Under det Passepartout gjorde sina inköp hade han snart besett staden, som i forna tider försvarades af en ypperlig fästning, hvilken nu är ett statsfängelse. Nu mera finnes ingen handel, ingen industri i denna stad, som förr i tiden dref liflig handel och hade stor industri. Passepartout, som förgäfves sökte efter ett mode-magasin, alldeles som om han trodde att han befann sig på Regent-Street i London, några få steg från Farmer and Comp., kunde ej få de saker han ville ha — en klädning af skotskt tyg, en vid mantilj och en präktig kappa af utterskinn — på annat ställe än hos en klädmäklare, en oförskämdt dyr jude, hvilka saker han dock ej tvekade att betala med sjuttiofem pund. När det var gjordt, återkom han i triumf till stationen.
Mrs Aouda började återfå sansen igen. Verkan af den behandling, Pillaji-presterna låtit henne undergå,
