Och Passepartout smålog överlägset.
— Då ska jag tala rent ut!
— Gå på med det, min gubbe lilla! När jag vet allt förut, lär det väl inte bli stora nyheter! Men en sak så god som två: de där herrarna har verkligen slängt ut sina pengar i onödan! Inte för det jag missunnar er, men…
— I onödan! Det är lätt för er att säga! Ni tycks veta, vilken summa det är fråga om!
— Visst vet jag det! svarade Passepartout. En halv million.
— En och en halv million! sade Fix och tryckte hans hand.
— Vad behagas? Skulle min husbonde ha vågat… Nå, så mycket dyrbarare är tiden! Jag måste ge mej av…
Och han reste sig hastigt.
— Kypare! Ta hit en butelj konjak! ropade Fix.
Han drog åter ned Passepartout på stolen och fortsatte:
— Jo, ser ni: En och en halv million! Lyckas jag, blir min belöning 50,000 kronor. Jag bjuder er fjärdedelen, om ni vill hjälpa mig.
— Hjälpa er? ropade Passepartout och gjorde stora ögon.
— Ja. Hjälp mig att kvarhålla herr Fogg några dagar här i Hongkong.
— Vad befalls? Jag! De där herrarna nöjer sej inte med att betvivla min husbondes redlighet och skicka spioner efter honom, utan de vill också resa hinder i hans väg. Jag riktigt blygs å deras vägnar. Fy!
— Vad menar ni med det?
