— Då är saken avgjord. Är ni skeppare på båten?
— Ja, John Bunsby, skeppare på Fiskmåsen.
— Vill ni ha förskott?
— Ja tack, om ers höghet är så vänlig.
— Var så god, här har ni fyratusen kronor i avräkning!
Därpå vände sig Fogg till Fix, som stod där och förtvivlad rev sig bak örat:
— Vill ni göra sällskap?
— Jag hade just tänkt be er om denna ynnest, sade polisagenten beslutsamt.
— Gott, om en halvtimme går vi ombord.
— Men den stackars Passepartout! inföll Aoda, som var högst orolig över den raske tjänarens försvinnande.
— Jag ska göra allt vad jag kan för honom, sade Fogg.
Nervös, feberhet, förtvivlad, rasande gick Fix ombord på lotskuttern, under det Fileas Fogg och fru Aoda begåvo sig till polisbyrån i Hongkong, där de uppgåvo Passepartouts signalement och avsatte en summa tillräcklig för hans hemfärd till England. Hos franske konsulatagenten gjorde de på samma sätt, och på utsatt tid voro de vid hamnen.
Klockan slog elva, när kuttern var färdig att lägga ut. Provianten var instuvad, besättningen redo och passagerarnas resgods ombord.
