Sida:Jorden runt på 80 dagar 1935.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
147
VAD PASSEPARTOUT SÅG I JAPAN

Fusijama höja sig över ett kuperat skogsland. Sägnen berättar, att denna vulkan i en långt avlägsen forntid bildats genom ett underjordiskt utbrott under en enda natt. Många hundra tusen människor ha omkommit genom dess lavaströmmar.

Den 13 november på morgonen löpte Carnatic in i Jokohamas hamn. Denna är en av de största vid Stilla havet och besökes av alla ångbåtar, som föra post och passagerare mellan Nordamerika, Kina, Japan och Filippinerna. Vid samma vik och ej långt från Jokohama ligger Jeddo eller Tokio, som Mikadon eller Japans andlige härskare, vars ätt är den äldsta regentätt i världen, gjorde till rikets enda huvudstad, sedan han tvungit schogunen eller den världslige härskaren i Jeddo att nedlägga sin makt och jarlavärdighet.

Då ångaren lagt till vid kajen, steg Passepartout i land. Han var vid dåligt lynne och kände sig ej gladare vid anblicken av detta land, vars inbyggare kalla sig »solens söner». Han slog in på första bästa gata och drev omkring.

Först kom han till en stadsdel med fullkomligt europeisk prägel. Husen voro låga med vackra verandor, som vilade på pelare. Här rörde sig på gatorna en brokig blandning av alla folkslag; alla ville de köpa och sälja. Passepartout kände sig så främmande, som om han fallit ned i en hottentottby. Här tycktes ingen utväg erbjuda sig för honom att skära guld med täljknivar — inte ens att förtjäna torra brödet.

Han kunde förstås vända sig till någon av de franska eller engelska konsulerna i staden, men han drog sig för att berätta hur han låtit överlista sig av Fix, och han ville åtminstone försöka alla andra