Väntade han ännu? Vad väntade han i så fall på? Hyste han ännu hopp?
Han var ju ohjälpligt ruinerad, nu när han stod så nära målet. Hade han ej blivit arresterad, hade han haft nio timmar och en kvart till på köpet för sin resa. Och denna kunde han göra på sex timmar.
Sitt ur hade han lagt framför sig, och med uppmärksam blick följde han visarens gång. En gång steg han upp och gick runt omkring rummet. Tänkte han kanske på flykt? I så fall gäckades nog snart hans förhoppningar, ty dörren var tillbommad och fönstren försedda med järngaller.
Han satte sig igen och framtog sin annotationsbok. Där stod:
»December 21, lördag, Liverpool.»
Och han tillade:
»80:e dagen, klockan 11,40 f. m.»
Så satte han sig ned och väntade.
Klockan slog ett. Herr Fogg lade märke till att hans ur gick två minuter före. Hon slog två. Hade han i detta ögonblick varit fri och kunnat ta ett extratåg till London, skulle han kunnat hinna upp till »Framstegsklubben». Han rynkade pannan en smula…
Klockan 2,33 hördes ett buller av dörrar, som skyndsamt öppnades. Fogg kände igen Passepartouts och detektivens röster, och hans blick lågade upp ett ögonblick.
Vaktrummets dörr slogs upp, och in störtade fru Aoda, Fix och Passepartout. Fix flåsade och stönade, hans hår stod åt alla håll; han var varm, så
