— Var är vi?
— I Kholby.
— Ska vi stanna här?
— Ja, banan är inte färdig.
— Inte färdig?
— Nej, på en sträcka av ett par dagsresor finns inga skenor, men vid Allahabad fortsättes färden igen.
— Men i tidningarna har det ju stått, att banan är färdig?
— Tidningarna har misstagit sig.
— Ni säljer ju biljetter från Bombay till Kalkutta! utropade översten, som började bli het.
— Det förstås, men alla resande vet, att de får frakta sig själva mellan Kholby och Allahabad, genmälde konduktören.
Översten var rasande, och Passepartout kände en brinnande längtan att få klå upp den stackars konduktören, som ju inte rådde för att banan ej räckte fram.
Fileas Fogg stod lugn som vanligt.
— Herr överste, sade han. Vi får väl tänka ut ett medel att komma fram till Allahabad.
— Ja, det här oväntade avbrottet vänder upp och ned på edra planer, herr Fogg! sade översten deltagande.
— Det var inte oförutsett.
— Visste ni, att banan inte räckte längre…?
— Nej, men jag visste, att förr eller senare ett hinder skulle resa sig på min väg. Detta betyder litet eller intet. Jag har hittills vunnit två dagar, och de kommer mig nu väl till pass. Den tjugufemte på middagen avgår en ångare från Kalkutta
