gångne mans lik. Guvernören vägrade naturligtvis, men änkan flyttade till en oberoende raja och lät där bränna sig.
— Det var också ett nöje! menade Passepartout.
— Men det offer, som här ska äga rum i daggryningen, är inte frivilligt, sade föraren. Det vet varenda människa i Bundelkund.
— Hon syntes emellertid inte göra motstånd.
— Man har bedövat henne med rök av hampa och opium.
— Vart fördes hon nu? sporde Fogg.
— Till avgudatemplet i Pillaji, en halv mil härifrån. Där ska hon bli i natt, och när morgonen gryr, ska hon föras till bålet, sade föraren.
Därpå ledde han elefanten ut ur dungen och klättrade upp på dess hals. Just som han med en vissling skulle sätta djuret i gång, hejdades han av Fogg.
— Om vi skulle rädda kvinnan? sade denne vänd till översten.
— Rädda henne? utropade sir Cromarty förbluffad.
— Jag har ännu tolv timmars vinst — dem skulle jag kunna använda.
— Kör! Ni har hjärtat på rätta stället, ni! fortsatte översten, gripen av undran och beundran.
— Ja, när jag har tid, invände Fileas Fogg enkelt.
Passepartout fick ej fram ett ord av idel förvåning.
5. — Jorden runt på 80 dagar.
