Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

123


Sång 9.
Såsom svärdet står i havet,
350. Såsom starrgräs uti mossan,
Som en häll på åkerrenen,
Klippan i den vilda forsen.
 »Men om sinnet vill dig bjuda
Att med hastighet dig röra,
Må du röra dig i köttet
Samt igenomströmma benen;
Bättre är det dig därinne,
Skönare för dig att löpa
Under hullet genom ådror
360. Och att benen genomströmma,
Än att ner på marken rinna,
Ner i stoftet droppvis stänka.
 »Skynda ej, o mjölk, på marken,
Ej, skuldlösa blod, på lindan,
Männers prydnad, ej på gräset,
Hjältars guld, ej hit på kullen:
Uti hjärtat är din boning,
Och din källare i lungan,
Drag dig skyndsamt dit tillbaka,
370. Ila dit med största snabbhet,
Ej du är en älv som flyter,
Ej en sjö som ut sig breder,
En källåder ej som porlar,
Ej en glesnad båt som läcker.
 »Upphör, dyra, då att drypa,
Låt, o röda blod, dig hämma,
Eller ock må själv du stanna!
Själva Tyrjäs fors ju dämdes,