Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/236

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

232


Sång 16.

Ty min smärta stam är oskadd,
Har ej hål uti sitt inre;
Trenne gånger denna sommar,
Denna långa varma årstid,
Solen kring min mitt har rullat,
Månen från min topp har skinit,
Gökar i min krona sjungit,
Fåglar mellan löven vilat!»
 Unge Sampsa Pellervoinen
90. Tog sin yxa nu från skuldran,
Högg mot trädet med sin yxa,
Med dess jämna bett mot eken;
Innan kort han eken fällde,
Nedhögg snart det sköna trädet.
 Allra först han avhögg toppen,
Därpå klöv han själva stammen,
Uthögg sedan bottenbräder,
En otrolig mängd av plankor,
Till den store sångarns farkost,
100. Till den båt som Väinö byggde.
 Därpå gamle Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Timrade sin båt med vishet,
Byggde sig med sång en farkost,
Av den ena ekens stycken,
Av det spröda trädets bitar.
 Sjöng en sång och byggde bottnen,
Sjöng en annan, hopslöt sidan,
Sjöng en tredje sång därjämte
110. Under det han högg sig tullar,