Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/288

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

284


Sång 18.

 Sade Pohjolas värdinna:
»Hur skall nu ett tecken vinnas
Om de främmande, som komma?
Du min lilla tjänsteflicka,
Lägg nu rönnved uppå elden,
Stycken av det helga trädet!
Om ur veden blod ses sippra,
Skola säkert krig vi hava,
Men om vatten fram ses flyta,
570. Skola uti frid vi leva.»
 Det var Pohjas tjänsteflicka,
Tärnan, van att ödmjukt lyda,
Rönnved lade hon i elden,
Stycken av det helga trädet;
Blod ej sipprar fram ur veden,
Icke blod och icke vatten,
Honing utur veden flyter,
Ljuvlig saft ur trädet tränger.
 Suovakko i stug’vrån säger,
580. Gumman under täcket talar:
»När ur veden honing flyter,
Ljuvlig saft ur trädet tränger,
Äro gästerna, som nalkas,
Någon talrik friarskara!»
 Därpå Pohjolas värdinna,
Pohjas gumma, Pohjas dotter,
Genast ut ur stugan skynda,
Hasta bägge ut på gården,
Kasta blicken utåt fjärden,
590. Vända huvudet mot solen;