Den här sidan har korrekturlästs
§ §
285
Sång 18.
Här de se en farkost nalkas,
Se det nya skeppet segla,
Det av hundra plankor byggda,
Fram på sjön, längs Lempi-viken;
Skeppet glänste som av vadmal,
Lyste rött till ena hälften,
Kraftfull stod en man vid styret,
Stödd emot sitt kopparroder;
Där de se en fåle nalkas,
600. Se en skrinda röd sig närma,
Se en brokig släde ila
Över land, vid Sima-holmen:
Sex små gyllne gökar sitta
Galande på lokans böjning,
Sju små blåa fåglar sjunga
Invid själva okets remtyg;
Ståtlig satt en man i släden,
Stolt vid tömmarna en hjälte.
Sade Pohjolas värdinna,
610. Yttrade och tog till orda:
»Vilkendera vill du välja,
Då de komma att begära
Dig till livstidsvän för evigt,
Till en duva, ömt omfamnad?
»Den, som där i skeppet nalkas,
Som i röda båten seglar
Fram på sjön längs Lempi-viken,
Är den gamle Väinämöinen:
Gods och håvor uti båten,
620. Skatter i sitt skepp han medför.
Se det nya skeppet segla,
Det av hundra plankor byggda,
Fram på sjön, längs Lempi-viken;
Skeppet glänste som av vadmal,
Lyste rött till ena hälften,
Kraftfull stod en man vid styret,
Stödd emot sitt kopparroder;
Där de se en fåle nalkas,
600. Se en skrinda röd sig närma,
Se en brokig släde ila
Över land, vid Sima-holmen:
Sex små gyllne gökar sitta
Galande på lokans böjning,
Sju små blåa fåglar sjunga
Invid själva okets remtyg;
Ståtlig satt en man i släden,
Stolt vid tömmarna en hjälte.
Sade Pohjolas värdinna,
610. Yttrade och tog till orda:
»Vilkendera vill du välja,
Då de komma att begära
Dig till livstidsvän för evigt,
Till en duva, ömt omfamnad?
»Den, som där i skeppet nalkas,
Som i röda båten seglar
Fram på sjön längs Lempi-viken,
Är den gamle Väinämöinen:
Gods och håvor uti båten,
620. Skatter i sitt skepp han medför.
