Den här sidan har korrekturlästs
§ §
320
Sång 20.
»Jungfrun kastar den i ölet,
Osmotar uti sitt spisöl;
Ölet började att jäsa,
Färska drycken kom till skumning
På det nya karets botten,
Uti sån av björkträd fogad,
Pöste jämnhögt med dess handtag,
Fräste över kärlets bräddar,
Ville ner på marken strömma,
390. Gjuta sig på golvets tiljor.
»När en liten tid förlidit,
Icke alltför långt därefter
Kommo männer dit att dricka,
Lemminkäinen främst av alla.
Drucken blev den unge Kauko,
Drucken Ahti, muntre sällen,
Av det nyss beredda ölet,
Osmo-dotterns färska spisöl.
»Osmotar, som ölet brygger,
400. Tärnan som bereder spisöl,
Yttrade ett ord och sade:
Ve mig arma, mina dagar,
Att en dålig dryck jag bryggde,
Elakartat öl beredde;
Ut ur sån det vill sig höja,
Strömma ner på golvets tiljor!
»Sjöng i trädets topp en rödstjärt,
Trasten närmast takets röste:
»Ej är drycken dock så dålig,
410. Olets art är välbeskaffad,
Osmotar uti sitt spisöl;
Ölet började att jäsa,
Färska drycken kom till skumning
På det nya karets botten,
Uti sån av björkträd fogad,
Pöste jämnhögt med dess handtag,
Fräste över kärlets bräddar,
Ville ner på marken strömma,
390. Gjuta sig på golvets tiljor.
»När en liten tid förlidit,
Icke alltför långt därefter
Kommo männer dit att dricka,
Lemminkäinen främst av alla.
Drucken blev den unge Kauko,
Drucken Ahti, muntre sällen,
Av det nyss beredda ölet,
Osmo-dotterns färska spisöl.
»Osmotar, som ölet brygger,
400. Tärnan som bereder spisöl,
Yttrade ett ord och sade:
Ve mig arma, mina dagar,
Att en dålig dryck jag bryggde,
Elakartat öl beredde;
Ut ur sån det vill sig höja,
Strömma ner på golvets tiljor!
»Sjöng i trädets topp en rödstjärt,
Trasten närmast takets röste:
»Ej är drycken dock så dålig,
410. Olets art är välbeskaffad,
