Den här sidan har korrekturlästs
§ §
401
Sång 24.
Dock, nu vet jag att jag skiljes,
320. Vet det väl, och vandrar hädan:
Tömd är avskedsbägarn redan,
Avskedsölet ren är drucket,
Snart är släden vänd från hemmet
Snart dess framkant utåt pekar,
Sidan mot min faders lada
Och dess hörn mot ladugården.
Då ifrån mitt hem jag skiljes,
Då jag bortgår nu, jag arma,
Huru lönar jag min moders
330. Mjölk, och hur min faders godhet,
Hur min egen broders kärlek,
Hur min ljuva systers ömhet?
»Dig jag säger tack, min fader,
För min hittills funna bärgning,
För den näring här jag njutit,
För de många mål mig mättat!
»Dig jag tackar, o min moder,
Som mig vaggat i min barndom,
Som mig burit späd i famnen,
340. Som din barm mig räckt till näring
»Dig jag säger tack, o broder,
Dig, min broder, dig min syster,
Tackar eder, gårdens husfolk,
Er, I kära barndomsvänner,
Jämte vilka här jag levat,
Vuxit i min blomningsålder!
»Icke må du nu, o fader,
Icke du, min goda moder,
320. Vet det väl, och vandrar hädan:
Tömd är avskedsbägarn redan,
Avskedsölet ren är drucket,
Snart är släden vänd från hemmet
Snart dess framkant utåt pekar,
Sidan mot min faders lada
Och dess hörn mot ladugården.
Då ifrån mitt hem jag skiljes,
Då jag bortgår nu, jag arma,
Huru lönar jag min moders
330. Mjölk, och hur min faders godhet,
Hur min egen broders kärlek,
Hur min ljuva systers ömhet?
»Dig jag säger tack, min fader,
För min hittills funna bärgning,
För den näring här jag njutit,
För de många mål mig mättat!
»Dig jag tackar, o min moder,
Som mig vaggat i min barndom,
Som mig burit späd i famnen,
340. Som din barm mig räckt till näring
»Dig jag säger tack, o broder,
Dig, min broder, dig min syster,
Tackar eder, gårdens husfolk,
Er, I kära barndomsvänner,
Jämte vilka här jag levat,
Vuxit i min blomningsålder!
»Icke må du nu, o fader,
Icke du, min goda moder,
26 — Kalevala, I.
