Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

102


Sång 31.

 Harmfull yttrar Untamoinen:
»Vart skall denne gosse föras,
Huru skall han undanskaffas,
På vad sätt om livet bringas?»
 I ett träd man honom hänger,
Upp uti en ek han hissas.
 Tvenne, trenne nätter gingo,
Lika många dar förflöto,
Och då tänker Untamoinen:
180. »Nu är tid att undersöka
Om ej Kullervo har slutat,
Om ej gossen dött i galgen!»
 Skickar ut en träl att skåda,
Trälen bringar detta budskap:
»Än ej död är Kullervoinen,
Gossen omkom ej i galgen;
Men i trädets stam han ristar
Med en sticka uti handen;
Trädet är betäckt av bilder,
190. Eken full utav figurer,
Männer finnas där och klingor,
Spjut man ser vid deras sida.»
 Vad förmådde Untamoinen
Mot den olycksdigre gossen?
Vilka dödar än han uttänkt,
Vilket slut han honom ämnat,
Undgår gossen dödens käftar,
Kan ej Kullervo förgöras.
 Trött blir Untamo omsider
200. Att på gossens ofärd tänka,