Den här sidan har korrekturlästs
§ §
103
Sång 31.
Nödgas värda Kullervoinen,
Trälen såsom barn i huset.
Untamo till orda tager,
Yttrar slutligt själv och säger:
»Om du skickligt dig förhåller,
Om beskedligt här du lever,
Får du stanna kvar i gården,
Och som träl din syssla sköta;
Lönen skall bestämmas sedan,
210. Efter vad du själv förtjänat,
Möjligen ett prydligt bälte
Eller ock ett slag för örat.»
När då Kullervoinen vuxit,
Skjutit upp en spann i höjden,
Togs han att ett värv förrätta,
Sattes att en syssla sköta,
Att det lilla barnet värda,
Att den fingerslånge vagga.
»Vårda väl det lilla barnet,
220. Giv det mat, ät själv därjämte,
Skölj dess kläder uti strömmen,
Tvätta väl dess lilla byke!»
Tvenne dar han skötte barnet,
Bröt dess arm, rev ut ett öga,
Och rätt snart, på tredje dagen,
Lät han barnet dö i sjukdom,
Vräkte kläderna i strömmen,
Brände upp den lilla vaggan.
Untamo besinnar saken:
230. »Icke duger denne gosse
Trälen såsom barn i huset.
Untamo till orda tager,
Yttrar slutligt själv och säger:
»Om du skickligt dig förhåller,
Om beskedligt här du lever,
Får du stanna kvar i gården,
Och som träl din syssla sköta;
Lönen skall bestämmas sedan,
210. Efter vad du själv förtjänat,
Möjligen ett prydligt bälte
Eller ock ett slag för örat.»
När då Kullervoinen vuxit,
Skjutit upp en spann i höjden,
Togs han att ett värv förrätta,
Sattes att en syssla sköta,
Att det lilla barnet värda,
Att den fingerslånge vagga.
»Vårda väl det lilla barnet,
220. Giv det mat, ät själv därjämte,
Skölj dess kläder uti strömmen,
Tvätta väl dess lilla byke!»
Tvenne dar han skötte barnet,
Bröt dess arm, rev ut ett öga,
Och rätt snart, på tredje dagen,
Lät han barnet dö i sjukdom,
Vräkte kläderna i strömmen,
Brände upp den lilla vaggan.
Untamo besinnar saken:
230. »Icke duger denne gosse
