Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

104


Sång 31.

Ens att vård om barnet hava,
Att den fingerslånge vagga;
Ej jag vet till vad han duger,
Vilka värv han kunde sköta!
Kanske kan en skog han svedja?» —
Och en skog han sänds att svedja.
 Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrar då ett ord och säger:
»Också jag en man kan bliva,
240. När jag yxa får i handen,
Vida vackrare att skåda,
Mera ståtlig än jag varit;
Karl, så god som fem, jag bliver,
Hjälte, som mot sex kan svara.»
Bort han går till smedens verkstad,
Yttrar där ett ord och säger:
»O du smed, min gode broder,
Smid nu strax åt mig en yxa,
Lämpa yxan efter mannen,
250. Järnet efter arbetskarlen,
Ty en sved jag går att hugga,
Stora björkar vill jag fälla!»
 Smeden smider vad han äskat,
Gör i hast en yxa färdig;
För sin man är yxan lämpad,
Järnet passar jämnt för karlen.
 Kullervo, Kalervo-sonen,
Börjar nu sin yxa slipa,
Vässer bettet under dagen,
200. Täljer sig ett skaft om kvällen.