Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

115


Sång 32.
Vann sig den ur andras värjo,
Erhöll mjölken annorstädes.
Längtifrån hon lät den komma,
Lät den strömma till från fjärran,
Komma ifrån Tuonis rike,
Manas hem inunder jorden,
I all enslighet om natten,
Tyst och hemligt uti mörkret,
Icke hörd av vrånga mänskor,
180. Obemärkt av varje ovän,
Oskadd av de ondskefulla,
Trygg för dem som avund hysa.
 »Så min egen moder sade,
Så jag även själv vill säga:
Var har kornas gåva stannat,
Vart har nu min mjölk förkommit?
Är den bortförd utom huset,
Fängslad uppå bygdens gårdar,
I gemena kvinnors sköte,
190. I de avundsammas värjo?
Eller har i träd den fastnat,
Uti skogarna förskingrats,
Blivit utspilld uti lunder,
Gått förlorad uppå moar?
 »Ej min mjölk till Mana kommer,
Kornas skänk ej förs ur huset
I gemena kvinnors sköte,
I de avundsammas värjo;
Fastnar uti träd ej heller,
200. Och förskingras ej i skogar,