Den här sidan har korrekturlästs
§ §
134
Sång 33.
Men var tog vår träl ett vallhorn,
Var fick dagakarlen luren,
Då med sådant ljud han nalkas,
Tutar på så väldeliga?
Mina öron snart han spränger,
Bräcker med sitt skrål mitt huvud!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Tog till orda, gav till gensvar:
»Trälen har sin lur från kärret,
180. Hornet hämtat är från mossen;
Men din hjord, den står på tåget,
Nalkas ladugårdens åker:
Sörj då för, att elden tändes,
Skynda dig att mjölka korna!»
Smeden Ilmaris värdinna
Ber en gumma gå att mjölka:
»Gå du, gamla mor, att mjölka,
Gå att sköta kreaturen!
Själv jag icke därmed hinner,
190. Ty min deg jag har att knåda.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade och tog till orda:
»Varje duglig gårdsvärdinna,
Varje välförståndig husmor
Mjölkar korna själv i gården,
Sköter själv om boskapshjorden.»
Smeden Ilmarinens hustru
Tänder då en eld för korna
Och begiver sig att mjölka,
200. Tar sin hjord i ögnasikte,
Var fick dagakarlen luren,
Då med sådant ljud han nalkas,
Tutar på så väldeliga?
Mina öron snart han spränger,
Bräcker med sitt skrål mitt huvud!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Tog till orda, gav till gensvar:
»Trälen har sin lur från kärret,
180. Hornet hämtat är från mossen;
Men din hjord, den står på tåget,
Nalkas ladugårdens åker:
Sörj då för, att elden tändes,
Skynda dig att mjölka korna!»
Smeden Ilmaris värdinna
Ber en gumma gå att mjölka:
»Gå du, gamla mor, att mjölka,
Gå att sköta kreaturen!
Själv jag icke därmed hinner,
190. Ty min deg jag har att knåda.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade och tog till orda:
»Varje duglig gårdsvärdinna,
Varje välförståndig husmor
Mjölkar korna själv i gården,
Sköter själv om boskapshjorden.»
Smeden Ilmarinens hustru
Tänder då en eld för korna
Och begiver sig att mjölka,
200. Tar sin hjord i ögnasikte,
