Den här sidan har korrekturlästs
§ §
140
Sång 34.
Går till tåget för att lyssna,
Ut på gården för att skåda
Vad för klang ur skogen höres,
Vad för toners ljud på heden.
Sanningen han här fick skåda,
Såg, vad mer ej stod att ändra:
Död han såg sin egen maka,
Fann sin fagra hustru fallen,
Sjunken ner på hemmets gårdsplan,
30. Livlös liggande på lindan.
Kvar på platsen stannar smeden,
Sorgbetyngd uti sitt sinne,
Gråter bittert hela natten,
Gjuter länge sina tårar,
Med en håg så mörk som tjära,
Med ett sinne svart som sotet.
Framåt vandrar Kullervoinen,
Irrar hit och dit allena,
Går en dag i ödemarken
40. Genom Hiisis timmerskogar,
Men om kvälln, vid mörkrets inbrott,
På en tuva plats han tager.
Här han satt, den faderlöse,
Så han tänkte, den förskjutne:
»Vem har kunnat ge mig livet,
Bragt mig, usling, fram till världen,
För att irra dar och nätter
Ständigt under bara himlen!
»Andra till ett hem få styra,
50. Vandra till en egen bostad:
Ut på gården för att skåda
Vad för klang ur skogen höres,
Vad för toners ljud på heden.
Sanningen han här fick skåda,
Såg, vad mer ej stod att ändra:
Död han såg sin egen maka,
Fann sin fagra hustru fallen,
Sjunken ner på hemmets gårdsplan,
30. Livlös liggande på lindan.
Kvar på platsen stannar smeden,
Sorgbetyngd uti sitt sinne,
Gråter bittert hela natten,
Gjuter länge sina tårar,
Med en håg så mörk som tjära,
Med ett sinne svart som sotet.
Framåt vandrar Kullervoinen,
Irrar hit och dit allena,
Går en dag i ödemarken
40. Genom Hiisis timmerskogar,
Men om kvälln, vid mörkrets inbrott,
På en tuva plats han tager.
Här han satt, den faderlöse,
Så han tänkte, den förskjutne:
»Vem har kunnat ge mig livet,
Bragt mig, usling, fram till världen,
För att irra dar och nätter
Ständigt under bara himlen!
»Andra till ett hem få styra,
50. Vandra till en egen bostad:
