Den här sidan har korrekturlästs
§ §
12
Sång 26.
Jag på mannavis är gjordad,
Tillspänd medelst karlahäktor,
I en hjältes spännen sluten,
Lär väl då så lätt ej råka
Uti Untamo-ulvars käftar,
In i gap av vilda odjur!
»Råd mot vargen nog jag finner,
Vet mot björnen ock en utväg:
Vargen kväder jag i betsel,
210. Björnen uti fasta bojor,
Eller krossar dem till agnar,
Sållar dem till fina smulor,
Så jag reder mig ifrån dem,
Hinner målet för min resa.»
Sade Lemminkäinens moder:
»Målet därmed ej du hunnit!
På den väg du dittills vandrat
Finnas redan dessa under,
Dessa trenne grymma fasor,
220. Dessa tre fördärv för hjältar,
Men till själva stället kommen,
Finner du de värsta undren.
När ett stycke väg du vandrat,
Uppnått gården uti Pohja,
Möter du av järn en gärdsgård,
Ett av stål hophamrat stängsel,
Som från jorden når till himlen
Och från himmelen till jorden;
Spjut det har till gärdsgårdsstörar
230. Och till gärdsel etterormar,
Tillspänd medelst karlahäktor,
I en hjältes spännen sluten,
Lär väl då så lätt ej råka
Uti Untamo-ulvars käftar,
In i gap av vilda odjur!
»Råd mot vargen nog jag finner,
Vet mot björnen ock en utväg:
Vargen kväder jag i betsel,
210. Björnen uti fasta bojor,
Eller krossar dem till agnar,
Sållar dem till fina smulor,
Så jag reder mig ifrån dem,
Hinner målet för min resa.»
Sade Lemminkäinens moder:
»Målet därmed ej du hunnit!
På den väg du dittills vandrat
Finnas redan dessa under,
Dessa trenne grymma fasor,
220. Dessa tre fördärv för hjältar,
Men till själva stället kommen,
Finner du de värsta undren.
När ett stycke väg du vandrat,
Uppnått gården uti Pohja,
Möter du av järn en gärdsgård,
Ett av stål hophamrat stängsel,
Som från jorden når till himlen
Och från himmelen till jorden;
Spjut det har till gärdsgårdsstörar
230. Och till gärdsel etterormar,
