Den här sidan har korrekturlästs
§ §
164
Sång 36.
Till sin broder nu han sade:
»Far nu väl, min egen broder!
Skall väl du din bror begråta,
När du hör att död jag blivit,
Att ur mänskors ätt jag vikit,
Att ur släkten jag försvunnit?»
Brodern svarade och sade:
»Icke skall jag dig begråta,
Om jag får din död förnimma;
90. Jag kan få en annan broder,
En som bliver vida bättre,
Dubbelt mera skön och ståtlig.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Jag ej heller dig skall sörja,
Om jag hör att du gått hädan;
Lätt jag får en dylik broder,
En som har en sten till huvud,
Mun av ler, av tranbär ögon,
100. Huvudhår av torra grässtrån,
Ben utav ett grenigt sälgträd,
Kött av någon murken trädstam.»
Till sin syster nu han sade:
»Far då väl, min egen syster!
Skall ej du din broder sörja,
När du hör att jag har fallit,
Att ur mänskors ätt jag vikit,
Att jag ur vår släkt försvunnit?»
Så hans syster tog till orda:
110. »Icke skall jag dig begråta,
»Far nu väl, min egen broder!
Skall väl du din bror begråta,
När du hör att död jag blivit,
Att ur mänskors ätt jag vikit,
Att ur släkten jag försvunnit?»
Brodern svarade och sade:
»Icke skall jag dig begråta,
Om jag får din död förnimma;
90. Jag kan få en annan broder,
En som bliver vida bättre,
Dubbelt mera skön och ståtlig.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Jag ej heller dig skall sörja,
Om jag hör att du gått hädan;
Lätt jag får en dylik broder,
En som har en sten till huvud,
Mun av ler, av tranbär ögon,
100. Huvudhår av torra grässtrån,
Ben utav ett grenigt sälgträd,
Kött av någon murken trädstam.»
Till sin syster nu han sade:
»Far då väl, min egen syster!
Skall ej du din broder sörja,
När du hör att jag har fallit,
Att ur mänskors ätt jag vikit,
Att jag ur vår släkt försvunnit?»
Så hans syster tog till orda:
110. »Icke skall jag dig begråta,
