Den här sidan har korrekturlästs
§ §
165
Sång 36.
Om jag får din död förnimma;
Jag kan få en annan broder,
En som bliver vida bättre
Och i allo mer förståndig.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Dig ej heller jag skall sörja,
Om din bortgång jag förnimmer;
Lätt jag får en sådan syster,
120. En som har en sten till huvud,
Mun av ler, av tranbär ögon,
Huvudhår av torra grässtrån
Och av insjöns näckblad öron,
Kropp av någon lönnträdstelning.»
Till sin moder nu han sade:
»O min egen, hulda moder,
Du min fagra fostrarinna,
Du min gyllne ledarinna!
Skall väl du din son begråta,
130. När du hör att död jag blivit,
Att ur mänskors ätt jag vikit,
Att jag ur vår släkt försvunnit?»
Modern yttrade till gensvar,
Tog till orda själv och sade:
»Ej en moders håg du anar,
Känner ej ett modershjärta!
Bittert skall jag dig begråta,
När jag hör att död du blivit,
Att du trätt ur folkets leder,
140. Undanryckts vår släkt för alltid;
Jag kan få en annan broder,
En som bliver vida bättre
Och i allo mer förståndig.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Dig ej heller jag skall sörja,
Om din bortgång jag förnimmer;
Lätt jag får en sådan syster,
120. En som har en sten till huvud,
Mun av ler, av tranbär ögon,
Huvudhår av torra grässtrån
Och av insjöns näckblad öron,
Kropp av någon lönnträdstelning.»
Till sin moder nu han sade:
»O min egen, hulda moder,
Du min fagra fostrarinna,
Du min gyllne ledarinna!
Skall väl du din son begråta,
130. När du hör att död jag blivit,
Att ur mänskors ätt jag vikit,
Att jag ur vår släkt försvunnit?»
Modern yttrade till gensvar,
Tog till orda själv och sade:
»Ej en moders håg du anar,
Känner ej ett modershjärta!
Bittert skall jag dig begråta,
När jag hör att död du blivit,
Att du trätt ur folkets leder,
140. Undanryckts vår släkt för alltid;
