Den här sidan har korrekturlästs
§ §
176
Sång 37.
Ställde trälar till att pusta,
Legohjon att bälgen sköta.
Trälarna, de pusta ivrigt,
Sköta bälgen oförtrutet
Utan handskar uppå handen,
Utan hattar över hjässan,
Medan smeden Ilmarinen
Själv om elden rör i ässjan;
En gestalt av guld han önskar,
60. Vill en brud av silver dana.
Illa pusta smedens trälar,
Draga bälgen ganska dåligt,
Själve smeden Ilmarinen
Företar sig då att pusta,
Pustar en och tvenne gånger;
Slutligen den tredje gången
Blickar han i ässjans botten,
Skådar långsåt bälgens bräddar
Vad ur ässjan kunde komma,
70. Vad som stege fram ur härden.
Ut ur ässjan steg en tacka,
Trädde fram vid bälgens mynning;
Växelvis av guld och koppar,
Och av silver voro håren.
Andra gladde sig häröver,
Men ej gladdes Ilmarinen.
Sade smeden Ilmarinen:
»Dig må någon varg sig önska!
Jag av guld en maka önskar,
80. Hoppas få en brud av silver!»
Legohjon att bälgen sköta.
Trälarna, de pusta ivrigt,
Sköta bälgen oförtrutet
Utan handskar uppå handen,
Utan hattar över hjässan,
Medan smeden Ilmarinen
Själv om elden rör i ässjan;
En gestalt av guld han önskar,
60. Vill en brud av silver dana.
Illa pusta smedens trälar,
Draga bälgen ganska dåligt,
Själve smeden Ilmarinen
Företar sig då att pusta,
Pustar en och tvenne gånger;
Slutligen den tredje gången
Blickar han i ässjans botten,
Skådar långsåt bälgens bräddar
Vad ur ässjan kunde komma,
70. Vad som stege fram ur härden.
Ut ur ässjan steg en tacka,
Trädde fram vid bälgens mynning;
Växelvis av guld och koppar,
Och av silver voro håren.
Andra gladde sig häröver,
Men ej gladdes Ilmarinen.
Sade smeden Ilmarinen:
»Dig må någon varg sig önska!
Jag av guld en maka önskar,
80. Hoppas få en brud av silver!»
