Den här sidan har korrekturlästs
TRETTIOÅTTONDE SÅNGEN.
Själve smeden Ilmarinen,
Den evärdelige hamrarn,
Övergav den gyllne bilden,
Sin av silver smidda jungfru,
Spände fålen i sitt rede,
Bruna springaren för släden,
Tog sig plats uti sitt åkdon,
Höjde sig uti sin slädkorg:
Sinnad var han nu att resa,
10. Ämnade sig ut begiva
Att i Pohjola begära
Pohja-gårdens andra dotter.
Åkte nu en dag igenom,
Reste hela andra dagen,
Sluteligen på den tredje
Pohja-hemmets gård han nädde.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Stod tillfälligtvis på gården;
Genast tog hon då till orda,
20. Skyndade att efterfråga,
Den evärdelige hamrarn,
Övergav den gyllne bilden,
Sin av silver smidda jungfru,
Spände fålen i sitt rede,
Bruna springaren för släden,
Tog sig plats uti sitt åkdon,
Höjde sig uti sin slädkorg:
Sinnad var han nu att resa,
10. Ämnade sig ut begiva
Att i Pohjola begära
Pohja-gårdens andra dotter.
Åkte nu en dag igenom,
Reste hela andra dagen,
Sluteligen på den tredje
Pohja-hemmets gård han nädde.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Stod tillfälligtvis på gården;
Genast tog hon då till orda,
20. Skyndade att efterfråga,
