Den här sidan har korrekturlästs
§ §
190
Sång 38.
Smeden biter sig i läppen,
Gör en knyckning på sitt huvud,
Åker på med brak och buller,
Kör ett litet stycke framåt,
Hästen stannar då och fnyser,
Spetsar sina långa öron.
Jungfrun höjde upp sitt huvud,
Spår hon varseblev i drivan,
Frågade och tog till orda:
210. »Vem har sprungit över vägen?»
Sade smeden Ilmarinen:
»Räven över vägen sprungit.»
Djupt den arma flickan suckar,
Suckar djupt och hämtar andan,
Yttrar dessa ord och säger:
»Ve mig arma, stackars flicka!
Vida lyckligare vore,
Vida bättre att i släde
Fara med en räv som skriker,
220. En som stryker kring beständigt,
Än i denne fästmans åkdon,
Under skrynklig makes slädfäll;
Rävens här är mera prydligt
Och dess mun är mer behaglig.»
Smeden biter sig i läppen,
Gör en knyckning på sitt huvud,
Åker på med brak och buller,
Kör ett litet stycke framåt;
Hästen med de långa öron
230. Fnyser åter till och stannar.
Gör en knyckning på sitt huvud,
Åker på med brak och buller,
Kör ett litet stycke framåt,
Hästen stannar då och fnyser,
Spetsar sina långa öron.
Jungfrun höjde upp sitt huvud,
Spår hon varseblev i drivan,
Frågade och tog till orda:
210. »Vem har sprungit över vägen?»
Sade smeden Ilmarinen:
»Räven över vägen sprungit.»
Djupt den arma flickan suckar,
Suckar djupt och hämtar andan,
Yttrar dessa ord och säger:
»Ve mig arma, stackars flicka!
Vida lyckligare vore,
Vida bättre att i släde
Fara med en räv som skriker,
220. En som stryker kring beständigt,
Än i denne fästmans åkdon,
Under skrynklig makes slädfäll;
Rävens här är mera prydligt
Och dess mun är mer behaglig.»
Smeden biter sig i läppen,
Gör en knyckning på sitt huvud,
Åker på med brak och buller,
Kör ett litet stycke framåt;
Hästen med de långa öron
230. Fnyser åter till och stannar.
