Den här sidan har korrekturlästs
§ §
21
Sång 26.
Att han kan förbi dig styra,
Färdas fritt på sidan om dig!»
Örnen dessa ord då svarar,
Väser fram dem ur sitt eldgap:
»Väg jag lämna vill åt vandrarn,
Främst likväl åt Lemminkäinen,
Att sig i mitt gap förfoga,
In i denna strupe styra;
Därigenom leder vägen,
480. Den du gärna kan få vandra
Bort till långa bröllopsfester,
Till evinnerliga gillen!»
Rädd är icke Lemminkäinen,
Blir ej mycket brydd av detta,
Börjar leta i sin ficka,
I sin lilla läderväska;
Ut han tager orrens fjädrar,
Gnider fjädrarna till smulor
Mellan sina bägge händer,
490. Sina tio fingrars fogning;
Därav bliver då en orrskock,
Föds en flock av tjäderhonor,
Som i örnens mun han jagar,
In i gapet på den glupske,
In i svalget, fullt av lågor,
I den grymma fågelns käftar;
Så han härifrån sig redde,
Undkom så den första dagen.
Och han slog sin häst med piskan,
500. Gav ett slag med pärlesnärten,
Färdas fritt på sidan om dig!»
Örnen dessa ord då svarar,
Väser fram dem ur sitt eldgap:
»Väg jag lämna vill åt vandrarn,
Främst likväl åt Lemminkäinen,
Att sig i mitt gap förfoga,
In i denna strupe styra;
Därigenom leder vägen,
480. Den du gärna kan få vandra
Bort till långa bröllopsfester,
Till evinnerliga gillen!»
Rädd är icke Lemminkäinen,
Blir ej mycket brydd av detta,
Börjar leta i sin ficka,
I sin lilla läderväska;
Ut han tager orrens fjädrar,
Gnider fjädrarna till smulor
Mellan sina bägge händer,
490. Sina tio fingrars fogning;
Därav bliver då en orrskock,
Föds en flock av tjäderhonor,
Som i örnens mun han jagar,
In i gapet på den glupske,
In i svalget, fullt av lågor,
I den grymma fågelns käftar;
Så han härifrån sig redde,
Undkom så den första dagen.
Och han slog sin häst med piskan,
500. Gav ett slag med pärlesnärten,
