Den här sidan har korrekturlästs
§ §
276
Sång 44.
Stenar skvalpa fram på vågen,
Gruset uppå vattnet flyter,
Furorna av fröjd betagas,
Stubbarna på sandmon dansa.
Kvinnorna i Kalevala,
Övergiva brokig sömnad,
Skynda till med älvens snabbhet,
Störta som en ström till stället,
Unga kvinnor under löje,
270. Gårdsvärdinnor högst förnöjda,
För att strängaspelet höra,
Att dess glädjeljud beundra.
Alla männer i hans närhet
Stå med mössan uti handen;
Gummor, som tillstädes kommit,
Stå med handen under kinden;
Flickorna med tårfyllt öga,
Gossarna på knä på marken
Lyssna uppå strängaspelet,
280. Undra över glädjeljuden;
Med en mun de alla säga,
Yttra så med samma tunga:
»Aldrig förr har här förnummits
Något strängaspel så ljuvligt,
Medan denna tid har varat,
Medan månens guld har strålat!»
Vida ljöd det ljuva spelet,
Till den sjätte byn det hördes,
Och ej fanns det något väsen,
290. Som ej skyndade till stället
Gruset uppå vattnet flyter,
Furorna av fröjd betagas,
Stubbarna på sandmon dansa.
Kvinnorna i Kalevala,
Övergiva brokig sömnad,
Skynda till med älvens snabbhet,
Störta som en ström till stället,
Unga kvinnor under löje,
270. Gårdsvärdinnor högst förnöjda,
För att strängaspelet höra,
Att dess glädjeljud beundra.
Alla männer i hans närhet
Stå med mössan uti handen;
Gummor, som tillstädes kommit,
Stå med handen under kinden;
Flickorna med tårfyllt öga,
Gossarna på knä på marken
Lyssna uppå strängaspelet,
280. Undra över glädjeljuden;
Med en mun de alla säga,
Yttra så med samma tunga:
»Aldrig förr har här förnummits
Något strängaspel så ljuvligt,
Medan denna tid har varat,
Medan månens guld har strålat!»
Vida ljöd det ljuva spelet,
Till den sjätte byn det hördes,
Och ej fanns det något väsen,
290. Som ej skyndade till stället
