Den här sidan har korrekturlästs
§ §
287
Sång 45.
Icke utan skaparns tillstånd,
Utan död, av Gud oss skickad.
Den som skuldlöst oss vill dräpa,
Må i munnen få sitt trollord,
Skadorna i eget huvud,
Och av egna anslag drabbas!
»Om i mig en man ej finnes,
Ej i Ukkos son en hjälte,
Som från skador kan befria,
240. Som förtrollat ont kan hämma,
Är väl Ukko själv densamme,
Han, som rymdens skyar länkar,
Han, som bor i regnlös molnsky,
Som behärskar himlens strömoln.
»Hör mig, Ukko, gud i höjden,
Jumala där ovan molnen!
Skynda hit, där du behöves,
Närma dig, då hit du kallas,
Att utforska dessa plågor,
250. Att en damm för nöden sätta,
Trolldomsskador undanjaga
Och besmittelsen fördriva!
»Bringa mig en eldig klinga,
Hämta mig ett svärd som gnistra
Att jag tukta får de onda,
Jaga bort de avskyvärda,
Smärtorna till stormens stråtväg,
Plågornas
besvärelse.
v. 259—312.
Plågorna till vida sveder.
»Plågorna jag bort förvisar,
260. Smärtorna jag nu besvärjer:
Utan död, av Gud oss skickad.
Den som skuldlöst oss vill dräpa,
Må i munnen få sitt trollord,
Skadorna i eget huvud,
Och av egna anslag drabbas!
»Om i mig en man ej finnes,
Ej i Ukkos son en hjälte,
Som från skador kan befria,
240. Som förtrollat ont kan hämma,
Är väl Ukko själv densamme,
Han, som rymdens skyar länkar,
Han, som bor i regnlös molnsky,
Som behärskar himlens strömoln.
»Hör mig, Ukko, gud i höjden,
Jumala där ovan molnen!
Skynda hit, där du behöves,
Närma dig, då hit du kallas,
Att utforska dessa plågor,
250. Att en damm för nöden sätta,
Trolldomsskador undanjaga
Och besmittelsen fördriva!
»Bringa mig en eldig klinga,
Hämta mig ett svärd som gnistra
Att jag tukta får de onda,
Jaga bort de avskyvärda,
Smärtorna till stormens stråtväg,
Plågornas
besvärelse.
v. 259—312.
Plågorna till vida sveder.
»Plågorna jag bort förvisar,
260. Smärtorna jag nu besvärjer:
