Den här sidan har korrekturlästs
§ §
288
Sång 45.
In i källare av stenar,
In i järnuppfyllda rösen,
För att stenar överfalla,
Hällarna med värk besvära;
Stenen kvider ej av smärta,
Klippan klagar ej av plåga,
Även om i henne bragtes
Smärtor utan gräns och måtta.
»Plågans dotter, Tuoni-jungfru,
270. Som på plågostenen sitter,
Där de trenne strömmar flöda,
Trenne floder ut sig grena,
Du som plågostenen malar,
Som på plågoberget vrider!
Gå att alla plågor samla
I den blåa klippans inre,
Eller vräk dem ner i vattnet,
Ner i havets djup dem störta,
Där ej vinden mera kännes,
280. Där ej solen längre skiner!
»Om ej detta är tillräckligt:
Kivutar, du goda gumma,
Vammatar, du kvinnors prydnad,
Träd med mig uti gemenskap,
Kom att hälsa åstadkomma,
Frid och ro tillvägabringa!
Borttag från de svåra smärtor
Deras kraft och deras styrka,
Att den lidande får vila,
290. Att den svage lugnt kan sova,
In i järnuppfyllda rösen,
För att stenar överfalla,
Hällarna med värk besvära;
Stenen kvider ej av smärta,
Klippan klagar ej av plåga,
Även om i henne bragtes
Smärtor utan gräns och måtta.
»Plågans dotter, Tuoni-jungfru,
270. Som på plågostenen sitter,
Där de trenne strömmar flöda,
Trenne floder ut sig grena,
Du som plågostenen malar,
Som på plågoberget vrider!
Gå att alla plågor samla
I den blåa klippans inre,
Eller vräk dem ner i vattnet,
Ner i havets djup dem störta,
Där ej vinden mera kännes,
280. Där ej solen längre skiner!
»Om ej detta är tillräckligt:
Kivutar, du goda gumma,
Vammatar, du kvinnors prydnad,
Träd med mig uti gemenskap,
Kom att hälsa åstadkomma,
Frid och ro tillvägabringa!
Borttag från de svåra smärtor
Deras kraft och deras styrka,
Att den lidande får vila,
290. Att den svage lugnt kan sova,
