Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/303

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

299


Sång 46.
Likt ett bördigt år jag väntat,
Motsett det likt sommarskörden,
Liksom skidan väntar nysnö,
Eller hoppas uppå halka,
Liksom mön sin fästman väntar,
Tärnan, rodnande, en make.
 »Varje kväll jag satt vid fönstret,
Alla mornar uppå trappan,
Hela veckor invid grinden,
210. Månader vid boskapsvägen,
Långa vintrar under skjulen;
Kvar jag stod tills snön var hårdnad,
Tills den hårda snön blev uppsmält,
Marken bar och gruset synligt,
Gruset överhöljt av mylla,
Myllan gräsbetäckt omsider.
Varje morgon så jag tänkte,
Dagligen mig själv jag sporde:
»Var har björnen nu fördröjt sig,
220. Skogens älskling sig försinkat?
Månne han till Estland vandrat,
Lunkat bort från Suomi-landet?»
 Därpå gamle Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Vart skall jag den komne föra,
Vart den gyllne gästen leda?
Skall han bringas in i ladan,
I det halmuppfyllda skjulet?»
 Folket svarade och sade:
230. Så den sköna skaran talte: