Den här sidan har korrekturlästs
§ §
307
Sång 46.
Tåga fram vid svedjebranter,
Irra kring de öde moar;
Vackert bjöd hon björnen vandra,
Sedigt sig på färden skicka,
Och förnöta fröjdetiden,
Glädjens dagar genomleva
Uppå kärr och uppå höjder,
Fjärran hedars tummelplatser,
Utan skor om sommarn vandra,
450. Utan strumpor under hösten,
Men den sämre tiden vistas,
Under vinterkylan dväljas
I en stuga, byggd av häggar,
Vid en rand av skogens barrslott,
Vid den sköna granens fötter,
Uti enrissnårets gömma,
Under täcken fem av ylle,
Under åtta mjuka mantlar: —
Det är där jag fått mitt byte,
460. Där jag detta vildbråd hämtat.»
Så det unga folket sade,
Så det gamla folket talte:
»Hur var skogen nu så givmild,
Skogen givmild, öknen gynnsam,
Hur bevektes skogens herre,
Blidkades den gode Tapio,
Att han gav sin egen älskling,
Att sin honung skatt han avstod;
Fälldes Otso medsett jaktspjut,
470. Eller blev med pil han träffad?»
Irra kring de öde moar;
Vackert bjöd hon björnen vandra,
Sedigt sig på färden skicka,
Och förnöta fröjdetiden,
Glädjens dagar genomleva
Uppå kärr och uppå höjder,
Fjärran hedars tummelplatser,
Utan skor om sommarn vandra,
450. Utan strumpor under hösten,
Men den sämre tiden vistas,
Under vinterkylan dväljas
I en stuga, byggd av häggar,
Vid en rand av skogens barrslott,
Vid den sköna granens fötter,
Uti enrissnårets gömma,
Under täcken fem av ylle,
Under åtta mjuka mantlar: —
Det är där jag fått mitt byte,
460. Där jag detta vildbråd hämtat.»
Så det unga folket sade,
Så det gamla folket talte:
»Hur var skogen nu så givmild,
Skogen givmild, öknen gynnsam,
Hur bevektes skogens herre,
Blidkades den gode Tapio,
Att han gav sin egen älskling,
Att sin honung skatt han avstod;
Fälldes Otso medsett jaktspjut,
470. Eller blev med pil han träffad?»
