Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/333

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

329


Sång 48.
Lades innan kort i totte,
Fästes ganska fort vid sländan
På en enda natt om sommarn,
Mitt emellan tvenne dagar.
 Systrarna, de spunno linet,
Svägerskor påträdde bindnåln,
Bröderna, de knöto noten,
Fädren fäste den vid telnar.
Jämnt gick bindnåln fram och åter,
60. Flitigt upp och ner gick knytträ’t,
Innan noten blivit färdig,
Innan garnredskapet knutits
På en enda natt om sommarn
Och en halv ännu därjämte.
 Färdig noten blev omsider,
Knutet var nu garnredskapet:
Hundra famnar lång var ändan,
Varje arm sjuhundra famnar;
Noten blev försedd med sänken,
70. Med behörigt antal flöten.
 Ut med noten gå de unga,
Hemma tänka då de gamla:
Månne nu den fisk skall fångas,
Som man önskat sig så ivrigt?
 Noten drages, noten släpas,
Och man stretar och arbetar;
Långsmed strömmen föres noten,
Drages även tvärs däröver;
Fisk man får till ringa antal,
80. Några små fördömda gärsar,