Den här sidan har korrekturlästs
§ §
341
Sång 49.
Huruledes utan måne,
Utan sol man leva skulle
Uti dessa öde bygder,
Dessa nordens sorgsna nejder.
Även jungfrur höllo rådslag,
Släktingar betänkte saken,
Gingo ner till smedens smedja,
Fällde dessa ord och sade:
»Upp, du hamrare vid väggen,
30. Smed, stig fram där bakom muren
Att en annan måne smida,
Att en sol ånyo dana!
Tungt det är att månen sakna,
Svårt, då ingen sol oss lyser!»
Hamraren steg upp vid väggen,
Smeden trädde fram vid muren
Att en annan måne smida,
Att en sol ånyo dana,
Och av guld han smidde månen,
40. Hamrade en sol av silver.
Kom den gamle Väinämöinen,
Satte sig vid dörrn i smedjan,
Yttrade ett ord och sade:
»Smed, min gode vän och broder!
Säg vad klappar du och bultar
Hela dagen i din smedja?»
Det var smeden Ilmarinen,
Han till orda tog och sade:
»Jag av guld en måne smider,
50. Hamrar på en sol av silver,
Utan sol man leva skulle
Uti dessa öde bygder,
Dessa nordens sorgsna nejder.
Även jungfrur höllo rådslag,
Släktingar betänkte saken,
Gingo ner till smedens smedja,
Fällde dessa ord och sade:
»Upp, du hamrare vid väggen,
30. Smed, stig fram där bakom muren
Att en annan måne smida,
Att en sol ånyo dana!
Tungt det är att månen sakna,
Svårt, då ingen sol oss lyser!»
Hamraren steg upp vid väggen,
Smeden trädde fram vid muren
Att en annan måne smida,
Att en sol ånyo dana,
Och av guld han smidde månen,
40. Hamrade en sol av silver.
Kom den gamle Väinämöinen,
Satte sig vid dörrn i smedjan,
Yttrade ett ord och sade:
»Smed, min gode vän och broder!
Säg vad klappar du och bultar
Hela dagen i din smedja?»
Det var smeden Ilmarinen,
Han till orda tog och sade:
»Jag av guld en måne smider,
50. Hamrar på en sol av silver,
