Den här sidan har korrekturlästs
§ §
384
| dopet, innan någon besiktigat den faderlöse gossen och avgjort huruvida han bör lämnas vid liv: 425—440. — Väinämöinen infinner sig och fäller det utslag, att barnet bör dödas, men den späde gossen tillrättavisar honom med spotska ord: 441—474. — Virokannas döper barnet till konung i Karelen; vredgad begiver sig Väinämöinen bort, men förutspår att den dag ännu skall komma, då man önskar honom tillbaka för att förskaffa sitt folk en ny Sampo, en ny kantele, en ny sol och måne; han seglar i sitt kopparfartyg bort till den fjärran trakt, där hav och himmel förenas; endast sin kantele och de höga runosånger kvarlämnar han till evig fröjd för Finland: 475—512. — Sångarens slutord: 513—620 | sid. 355—376 |
