Den här sidan har korrekturlästs
§ §
39
Sång 27.
Hör mig, son av Pohjolainen,
Värd i dessa Pohjas stugor!
Giv mig öl emot betalning,
Låt mig få en dryck för pengar!»
Värden uti Pohjagården
Gripes då av harm och vrede,
Mäktig vrede och förbittring,
Kväder fram en sjö på golvet
Framför Lemminkäinens fötter,
210. Yttrar därvid själv och säger:
»Vatten har du här att dricka,
Släck din törst i denna insjö!»
Ängslig var ej Lemminkäinen,
Han till orda tog och sade:
»Jag är ingen kalv i gården,
Ej en tjur, med svans begåvad,
Som utur en älv kan dricka,
Sörpla vatten ur en insjö.»
Och han började att kväda,
220. Att sin trollförmåga öva;
Fram han kvad en tjur på golvet,
Kvad en stor, guldhornad oxe;
Denne utdrack insjöns vatten,
Tömde älven högst begärligt.
Pohjolainen, långe mannen,
Kväder fram en ulv ur munnen,
Frambesvärjer den på golvet,
Att den feta oxen sluka.
Lemminkäinen, muntre gossen,
230. Kvad en hare, vit till färgen,
Värd i dessa Pohjas stugor!
Giv mig öl emot betalning,
Låt mig få en dryck för pengar!»
Värden uti Pohjagården
Gripes då av harm och vrede,
Mäktig vrede och förbittring,
Kväder fram en sjö på golvet
Framför Lemminkäinens fötter,
210. Yttrar därvid själv och säger:
»Vatten har du här att dricka,
Släck din törst i denna insjö!»
Ängslig var ej Lemminkäinen,
Han till orda tog och sade:
»Jag är ingen kalv i gården,
Ej en tjur, med svans begåvad,
Som utur en älv kan dricka,
Sörpla vatten ur en insjö.»
Och han började att kväda,
220. Att sin trollförmåga öva;
Fram han kvad en tjur på golvet,
Kvad en stor, guldhornad oxe;
Denne utdrack insjöns vatten,
Tömde älven högst begärligt.
Pohjolainen, långe mannen,
Kväder fram en ulv ur munnen,
Frambesvärjer den på golvet,
Att den feta oxen sluka.
Lemminkäinen, muntre gossen,
230. Kvad en hare, vit till färgen,
