Den här sidan har korrekturlästs
§ §
40
Sång 27.
För att hoppa uti stugan
Framför vargens mun på golvet.
Pohjolainen, långe mannen,
Kvad en hund med sneda käftar,
Att den vita haren döda,
Den skevögda sönderslita.
Lemminkäinen, muntre gossen,
Kvad en ekorr upp på sparren,
Att på takets bjälkar klättra,
240. Och att skällas på av hunden.
Pohjolainen, långe mannen,
Kvad en mård med gyllne bringa,
Mården nappade i ekorrn,
Där den satt på sparrens ända.
Lemminkäinen, muntre gossen,
Kvad en brandgul räv i stugan,
Räven tog den gyllne märden,
Bet ihjäl det täcka djuret.
Pohjolainen, långe mannen,
250. Kvad en höna fram ur munnen,
Att på stugugolvet trippa
Framför rävens öppna käftar.
Lemminkäinen, muntre gossen,
Bringar fram en hök ur munnen,
Stark en fågel från sin tunga,
Denna söndersliter hönan.
Sade värden då i Pohja,
Tog till orda själv och talte:
»Bättre blir ej här gelaget,
260. Om ej gästerna förminskas;
Framför vargens mun på golvet.
Pohjolainen, långe mannen,
Kvad en hund med sneda käftar,
Att den vita haren döda,
Den skevögda sönderslita.
Lemminkäinen, muntre gossen,
Kvad en ekorr upp på sparren,
Att på takets bjälkar klättra,
240. Och att skällas på av hunden.
Pohjolainen, långe mannen,
Kvad en mård med gyllne bringa,
Mården nappade i ekorrn,
Där den satt på sparrens ända.
Lemminkäinen, muntre gossen,
Kvad en brandgul räv i stugan,
Räven tog den gyllne märden,
Bet ihjäl det täcka djuret.
Pohjolainen, långe mannen,
250. Kvad en höna fram ur munnen,
Att på stugugolvet trippa
Framför rävens öppna käftar.
Lemminkäinen, muntre gossen,
Bringar fram en hök ur munnen,
Stark en fågel från sin tunga,
Denna söndersliter hönan.
Sade värden då i Pohja,
Tog till orda själv och talte:
»Bättre blir ej här gelaget,
260. Om ej gästerna förminskas;
