Den här sidan har korrekturlästs
§ §
43
Sång 27.
Då mot sparren så du måttar,
Dänger svärdet så mot dörren?
»Hör mig, son av Pohjolainen,
Värd i dessa Pohjas stugor!
Ledsam är en strid i stugan,
Svår en tvekamp mitt bland kvinnor!
Nya stugan ner vi söla,
Golvet vi med blod befläcka:
Ut på gården må vi träda,
330. Ut på åkern gå att strida,
Ut på fältet, för att kämpa;
Bättre blodet är därute,
Vackrare på öppna gården,
Prydligare där på drivan!»
Ut på gården nu de trädde;
Fanns därute då en kohud,
Vilken ut på marken breddes,
Och på huden stego båda.
Sade Ahti Saarelainen:
340. »Hör mig nu, du Pohja-ättling!
Längre är väl här din klinga,
Mera fruktansvärt ditt slagsvärd,
Men det torde ock behövas,
Innan från varann vi skiljas,
Innan här din hals du mister;
Slå då till, du Pohja-ättling!»
Och då hugger Pohja-värden,
Hugger en gång, hugger tvenne,
Hugger slutligt tredje gången,
350. Men han måttar icke säkert,
Dänger svärdet så mot dörren?
»Hör mig, son av Pohjolainen,
Värd i dessa Pohjas stugor!
Ledsam är en strid i stugan,
Svår en tvekamp mitt bland kvinnor!
Nya stugan ner vi söla,
Golvet vi med blod befläcka:
Ut på gården må vi träda,
330. Ut på åkern gå att strida,
Ut på fältet, för att kämpa;
Bättre blodet är därute,
Vackrare på öppna gården,
Prydligare där på drivan!»
Ut på gården nu de trädde;
Fanns därute då en kohud,
Vilken ut på marken breddes,
Och på huden stego båda.
Sade Ahti Saarelainen:
340. »Hör mig nu, du Pohja-ättling!
Längre är väl här din klinga,
Mera fruktansvärt ditt slagsvärd,
Men det torde ock behövas,
Innan från varann vi skiljas,
Innan här din hals du mister;
Slå då till, du Pohja-ättling!»
Och då hugger Pohja-värden,
Hugger en gång, hugger tvenne,
Hugger slutligt tredje gången,
350. Men han måttar icke säkert,
