Den här sidan har korrekturlästs
§ §
73
Sång 29.
Gårdens vänliga värdinna
Gick uti sin bod på backen,
Bragte med sig smör ur boden
Ävensom ett stycke svinkött,
Detta lade hon på elden,
Att den svultne väl förpläga,
Frambar öl uti en kanna
Åt den vågkringvräkte hjälten;
Skänkte sen en annan farkost,
450. Gav helt ny en båt åt Kauko,
Att i den sig ut begiva,
Att till hemmet återvända.
Så den muntre Lemminkäinen
Kom till hemmets nejder åter,
Såg dess stränder, såg dess marker,
Säg dess många sund och öar,
Sina gamla landningsplatser,
Ställen, där han fordom levat,
Hemmets tallbevuxna höjder,
460. Kullarna med sina granar;
Endast stugan fann han icke,
Såg ej mer dess väggar kvarstå.
Ty på stugans plats därborta
Susade en nyväxt häggskog,
Tallar skymde gårdens backe,
Enar växte på dess brunnsväg.
Sade muntre Lemminkäinen,
Talte sköne Kaukomieli:
»Här jag dvalts i dessa lunder,
470. Lekt på lindan många stunder,
Gick uti sin bod på backen,
Bragte med sig smör ur boden
Ävensom ett stycke svinkött,
Detta lade hon på elden,
Att den svultne väl förpläga,
Frambar öl uti en kanna
Åt den vågkringvräkte hjälten;
Skänkte sen en annan farkost,
450. Gav helt ny en båt åt Kauko,
Att i den sig ut begiva,
Att till hemmet återvända.
Så den muntre Lemminkäinen
Kom till hemmets nejder åter,
Såg dess stränder, såg dess marker,
Säg dess många sund och öar,
Sina gamla landningsplatser,
Ställen, där han fordom levat,
Hemmets tallbevuxna höjder,
460. Kullarna med sina granar;
Endast stugan fann han icke,
Såg ej mer dess väggar kvarstå.
Ty på stugans plats därborta
Susade en nyväxt häggskog,
Tallar skymde gårdens backe,
Enar växte på dess brunnsväg.
Sade muntre Lemminkäinen,
Talte sköne Kaukomieli:
»Här jag dvalts i dessa lunder,
470. Lekt på lindan många stunder,
