Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

85


Sång 30.
Låter den förvägnes farkost
Frysa in på öppna havet.
 Nu vill kölden Ahti gripa,
Vill den tappre kämpen isa,
Börjar fordra ut hans fingrar,
Kräver tårna likaledes;
Då förgrymmas Lemminkäinen,
Då förgrymmas han och vredgas,
Jagar kölden in i elden,
180. I det järnuppfyllda röset,
Häller kölden kvar med handen,
Klämmer om det svåra vädret,
Höjer rösten, börjar tala,
Yttrar dessa ord och säger:
Besvärjelseord
mot kölden.
v. 185—298.

 »Köld, som Puhuri har framfött,
Vinterns ondskefulla foster!
Kyl ej mina fingerspetsar,
Hemsök mina tår ej heller,
Vidrör icke mina öron,
190. Kom mitt huvud ej för nära!
 »Annat nog du har att härja,
Mycket annat att fördärva,
Än det hull en mänska äger,
Än en kropp, av kvinna framfödd;
Låt du mark och mossar frysa,
Sprid din frost i kalla stenar,
Härja strandens videbuskar,
Fatta tag i aspens knölar,
Skala nävret av från björkar,
200. Hemsök skogens unga granar,