Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

86


Sång 30.

Ej det hull en mänska äger,
Ej den kvinnobornes lockar!
 »Tillfredsställer dig ej detta,
Kyl då märkligare saker:
Sprid din frost i heta stenar,
Hällar, som av hetta glöda,
In i klippor, järnuppfyllda,
Berg, som stål uti sig gömma,
Kyl den vilda Vuoksi-forsen,
210. Isa Imatra, den ilskna,
Gapet av dess vattenvirvel,
Av dess fruktansvärda vågsvall!
 »Skall jag nu ditt ursprung nämna,
Redogöra för din härkomst?
Alltför väl jag vet ditt ursprung,
Känner till din hela uppkomst:
Född bland videträd är kölden,
Frosten alstrad är bland björkar
Bakom Pohjagårdens koja,
220. Bortom Pimentolas stuga,
Av en far, som allt fördärvar,
Av en högst eländig moder.
 »Vem har givit di åt kölden,
Ammat upp det svåra vädret,
Då dess moder mjölk ej ägde,
Fostrarinnan bröst ej hade?
 »Ormen honom di har givit,
Ammat honom, matat honom
Utur bröst, som vårtor sakna,
230. Utur Spenar, som försinat.