Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

94


Sång 30.

Blott de sköna muntert levde,
Under glam de lockomhöljda,
Under löje alla kvinnor,
Alla mör med fröjd i hågen,
Utan att av saknad täras,
Att förgås utav bekymmer.
 »Ingen trollkarl, ingen häxa
Kan ännu oss så förgöra,
Att vi dö på dessa vägar,
450. Att på denna färd vi digna,
Att vi här förgås som unga,
Stupa i vår bästa ålder!
 »Alla trollmäns signerier,
Alla dessa häxors trollkonst
Må i deras hemvist hamna,
Deras egen boning drabba;
Må de själva sig förhäxa,
Sina egna barn förtrolla,
Dräpa egna anförvanter,
460. Och sin egen släkt förgöra!
 »Aldrig har min fader fordom,
Aldrig den som gav mig livet,
Nödgats någon trollkarl blidka,
Någon lapp med skänker vinna;
Så min fader fordom sade,
Så jag även själv vill säga:
Starke skapare, mig skydda,
Jumala, ditt hägn förläna!
Hjälp med nådefulla händer,
470. Med den stora makt du äger,