om söndagarne som inträdet är belagdt med afgift
(50 öre).
"Mellem slagene" gå en man och en qwinna ikring bland åhörarne och gifwa dem religiösa förmaningar.
En arbetskarl, som med djup rörelse åhört ett föredrag, wände sig till mig, frågande med skygg röst: "Nå, min unge herre, tycker Ni också att det här är så löjligt?" han pekade derwid på ett par "bättre" herrar, som gjorde högljudt narr af allt hwad som här tilldrog sig).
Jag swarade endast att jag har aktning för all religiös lifsyttring…
Och man måste respektera de tusenden, som strömma till arméns "gudstjenster". Kanske hos många är det endast nyfikenhet, men de flesta drifwas dit af ett andligt behof, hwars trängtande will tillfredställas. Och i wår materialistiska tid rusar en sådan andlig ström långt häftigare fram bland den s. k. lägre befolkningen än man wore böjd att tro.
Det gör ett pinsamt uttryck att erfara, att i ett i så många hänseenden upplyst tidehwarf som wårt den religiösa strömrigtningen werkligen måste söka ett sådant aflopp som i Frälsningsarméns osunda, af den falska känslosamhetens och okunnighetens dimmor förpestade insjöar.
Och hwems är skulden?
Swaret derpå kan icke blifwa mer än ett: vår statskyrka behöfver reformeras. Kunde man till en början endast gifwa wår psalmsång en tidsenlig karakter wore i sanning mycket wunnet.
En framstående författare har yttrat: "Genom de egentliga folkmelodiernas upptagande i wår kyrka efter reformationen wann den ett friskt element och trängde till folkets hjertan. Så länge dessa andliga folkmelodier samwetsgrant bibehöllos till form och rythm, sjöngos de ock gerna både i helgodomarne och i de kristliga hemmen.
Sedermera inkommo förändringar i wår kyrksång. Och det är ju alldeles klart att då, som nu, långsamheten i psalmernas tidmått får taga öfwerhand, blir intrycket söfwande, kanske t. o. m. pinsamt, och swårligen förmår mängden sålunda sjunga flere verser i en psalm, utan minskad andakt – – –
Ofwan nämnda melodiers återupplifwande, d. w. s. koralernas återförande till deras ursprungliga rytmik, skulle emellertid åt den swenska kyrkomusiken bereda en skön framtid, en framtid wärdig den höga ståndpunkt hon föga mer än ett århundrade tillbaka ännu innehade." (Prins Oscar, ur ett festtal i Musikaliska akademien.)
Det wore derför i sanning önskwärdt, om koralfrågan snart kunde erhålla sin lösning.
Blanchs internationella konstutställning.
(Studier från invigningsdagen.)
Framför Neuvilles wäldiga, från golf till tak räckande bataljmålning, står en starkt bygd man och ser framför sig med orubbligt lugn, jag höll på att säga skepparlugn. Nå ja – han har ju en ännu kolossalare duk hemma i sin atelier – "Bråwalla slag", wet jag, Malmströms jetteskapelse. Bredwid honom ses en äldre man med aristokratiska drag, som betraktar den wäldiga konstskapelsen med matematiskt beräknande, ja nästan arkitektonisk blick, – intet under: det är ju intendenten Dardel. Ett stycke derifrån ser ni "k. medaljgravörens" intelligenta fysionomi infattad i en smakfull sammetshatt, dito slät kappa och ljusgrå klädning…
– Klädning?
– Ja wisst, det är ju fru Lea Ahlborn.
Fast den traditionella slokhatten och gråa slängkappan saknas, skall ni dock i den hwitskäggige veteranen framför eder genast igenkänna prof:r Palm. Han har alltid haft sinne för azurblått, den gamle beundraren af Italiens lustiga färgtoner. Också synes wid hans sida en dam i ljusblå helkostym: fröken Jenny Cardon, aqvarellistinnan, samt en officer i hästgardets eleganta blå uniform. Gulbrun hy, nattswart hår och Swärdsorden för resten. Sabelskrammel i konstens tempel? Quid Saul…?
– Tyst för all del! Det är ju ryttmästar von Holst, den flitige djurmålaren.
Se på den lille gråhårsmannen der, han med den framåtlutande gången och finurligt plirande ögonen, som passerar förbi er! Ni tro kanske att han har någon börsspekulation i kikaren. Åh, nej läckrare "perspektiv" består han sig med – landskapsmålaren Hirsch.
Försjunken i betraktelser framför en fransk marin står en äldre man med kraftiga, kärnfriska drag. Han målar också sjelf duktiga sjöstycke: J. A. Bång, en af wåra mest wärderade målningsamatörer och konstwänner.
Tro mig eller ej – men den gamle mannen med den mildt wänliga blicken, som nu står och skrifwer på en papperslapp, är kapten Puff, han som fordom swängde satirens gissel så att det "hujade" om det och ännu klatschar fram en eller annan hwinande artikel i – jo pytt fick ni weta't!
Nej, men hör på den – han med den kala hjessan och den godmodigt wälwilliga uppsynen. Han säger precis hwarifrån fezen förskrifwer sig på det der stillenbensstycket och påstår bestämdt att den uppslagna boken derbredwid är tryckt på armeniska och icke på nygrekiska. Nå ja, han bör ha reda på det – wår widtbereste kapten Gulliver.
Der i hörnet tror jag nätt opp hela Nya Dagligt Allehandas redaktion har församlat sig, den af åren ännu oböjde kraftfulle chefen, färdig att afleverera ännu mången tidningsmannadust med den äran; den fint humane redaktionssekreteraren, hwars teatermärke Janus ni torde ha i angenämt minne; der bredwid en – förlåt att jag talar i "bunden" stil! – smärt långkatekes och en diger foliant i stor 8:vo: den förre en af wåra "minnesrikaste" och erfarnaste literaturforskare, B.–Sm; den senare den frismakige konstkritikern K. W. [1] Till denna grupp sällar sig en fjerde man, hwars reguliära, mörkhyade drag man snarare skulle tro tillhöra en italienare än en nordbo; det är Hj. Sdg, förf. till så många eleganta konst-, literature- och teateruppsatser i N. D. A.
En ung herre med wårdslös gång träder in och ställer sig i synhåll wid en tafla. Han ser erfaren ut. Det är han också: Aftonbladets lika oförskräckte som sakkunnige konstbedömare O. G. Mannen på bänken der, hwars wäldiga knäfwelborrar lysa i samma färg som Sarah Bernhardts allra modernaste: hwilka filosofiskt werldsföraktande blickar han slänger omkring sig bakom lorgnettglasen. Och dock är han humorist, och det af så pass godt gry som Chicot. Hans breda skuldror undanskymma sidokamraten nästan helt och hållet: man ser endast en omsorgsfull behandskad hand, en liten elegant salongskikare och ofwanför några kruserligt smidiga hårlockar… Ah, här hemtas stoff till en lördagsepistel…
– Eusebius?
– Riktigt gissadt, min nådige, just han, Nyheternas gouterade krönikör – och Göteborgspostens för resten…
– Pang! – Nu slogs den der annotationsboken igen; och wäl war det, ty annars torde wi ju aldrig kommit till saken.
⁎
Hwad nu till sist sjelfwa utställningen beträffar, så wågar jag uttala den förhoppningen, att ingen af mina läsare, som besöker hufwudstaden, skall underlåta att taga den i betraktande, ty den förtjenar wäl att ses.
Bref från Paris.
(Till tidn. "Kalmar".)
| Innehåll: | Sarah Bernhardts uppträdande i Swerige. – Hennes sällskap. – "Fédora." – Victorien Sardou. – Swerige, bedömdt af återwändande franska konstnärer. – Sarahs mångsidighet. – En teaterskandal på Gymnase. – Gambettas staty. |
Skall ni tro mig om jag säger er, att Sarah, wår genialiska Sarah, är orsaken till att dessa rader blifwit fördröjda?
Nej. Ni skakar på hufuwudet och ser twiflande ut. Och likwäl är det werkligen så.
Er korrespondent har nemligen wecka efter wecka wäntat på att få se ett pariserblad, som innehölle några wälkomna meddelanden rörande hennes gästbesök hos er; och först för ett par dagar sedan föll en fransk tidning mig i hand, som lemnade en kort uppsats härom. Det war wisserligen icke ett pariserblad, men i alla fall ett, som har europeiskt rykte, och på hwars ord man tryggt kan lita. Med en glupskhet, wärdig en uthungrad, som får tag i en matbit, slukade jag hwarenda rad och gladde mig innerligt å hennes wägnar öfwer det beröm hennes talang och personlighet rönt hos er. Nåja, sådant war ju också att wänta. Swerige är hos oss kändt som ett land, der all werklig konst njuter den största gästfrihet, och det blir det mera för hwarje dag, i den mån wåra konstnärer på det ena eller andra området wid återkomsten från sina besök hos er skildra det wälwilliga emottagande, som kommit dem till del.
Hwad nu beträffar Sarah Bernhardt och de hyllningsbewis, som egnats henne enligt hwad det blad upplyser, hwilket jag nu har framför mig, så ha ju dessa senare öfwerstigit den djerfwaste förwäntan. En drottning kunde med skäl wara stolt öfwer mindre. Men allt detta unna wi wår Sarah. Hon är ingen otacksam; och de blommor, ni strött på hennes konstnärsbana, böra för henne wara desto mer kärkomna, då de komma från en nation, som står så högt i uppskattning af det sköna, som er. De stjernor, hwilka tid efter annan tändas på Nordens himmel för att sedan med sina skapelser på det ena eller andra konstområdet glänsa öfwer werlden, wittna tillräckligt härom.
Emellertid, trots Sarah Bernhardts stora sceniska förmåga, war jag likwäl ej riktigt säker på att denna skulle komma till sin fulla rätt, wid hennes i fråga warande odyssé. En blick på den serdeles begränsade repertoiren af stycken, som skulle gifwas, och kanske ännu mer förteckningen på dem, som på färden kommo att åtfölja henne, gjorde mig werkligen smått twehågsen. Dessa senare utgjordes nemligen – med undantag af endast twå mera framstående dramatiska förmågor, en qwinlig och en manlig – af idel obekanta storheter; och det fordras i sanning mer än wanlig förmåga att i hast så pass forma en sådan skara af oinwigda, att deras uppträdande ej blir rent af löjligt, hwarigenom det hela lätt kan bortskämmas. Lägg härtill att den sceniska anrättningens "pièce de résistance", eller med andra ord det stycke, som hufwudsakligen skulle spelas, nemligen "Fédora", ingalunda är något mästerstycke, och ni skall finna min farhåga grundad.
Victorien Sardou's i fråga warande opus, som egentligen haft författarens redan wunna rykte att tacka för det bifall det rönt här i Paris är, som sagdt, en gansa medelmåttig konstprodukt, wida underlägsen nästan alla hans föregående arbeten. Detta är man här temligen ense om. Pjesen är uppfyld med widunderligheter af alla slag, och det, som egentligen skulle utgöra dess styrka, eller skildringen af den ryska nationalkarakteren och dess nuwarande ståndpunkt, är, enligt alla sakkunniges omdöme, fullkomligt misslyckadt. Det är inga trogna exponenter af det nuwarande ryska skaplynnet, som framställas i detta opus, utan intrigen och gången af det hela äro helt och hållet tillagade för att få fram en hop sprakande excentriciteter, i hwilka hufwudpersonens starkaste dramatiska sidor kunde göra sig gällande. Om någon annan än Sarah Bernhardt spelte hufwudrollen – något hwarför till och med wåra mest framstående skådespelerskor säkert skulle betacka sig, derest det kom i fråga – skulle detta stycke komma att ytterligare sjunka åtskilliga grader på den estetiska skalan.
Emellertid har Sarah Bernhardt nu skördat både ära och guld på affären, och ingen, utom möjligen en eller annan afundsjuk rival, missunnar henne det. Jag förstår bara inte, huru hennes späda och klena warelse står ut med alla dessa strapatser. Innan hon återkommit till Paris har hon, såsom någon häromdagen yttrade, dött minst hundra gånger och lefwat upp lika många igen. Men hon är en owanligt energisk qwinna, utrustad med en wiljekraft, som kunde komma mången af wårt slägtes starkare del att blygas.
Naturen har på henne slösat sina rikaste gåfwor. Ni ha nu beundrat henne såsom scenisk konstnärinna, men om jag säger er, hwad flere före mig ha sagt, flere, som ha en wida säkrare kritisk blick än jag, eller att hon måhända skulle ha gått ännu längre på konstnärsbanan, derest hon på fullt allwar – och ej blott såsom dilettant, hwilket nu är fallet – slagit sig på en annan konstgren, nemligen skulpturen, skulle ni kanske ej tro mig. Den, som warit i tillfälle att följa och bewittna hennes snabba utweckling och framsteg härwidlag, skall deremot wisst inte twifla på sanningen häraf. Hon är, kort sagdt, en af de få dödliga, som stått till skänks af naturen den werkliga gudagnistan i allt hwad skön konst heter, och det är detta arf, som man kan spåra i alla hennes skapelser, det må nu wara på tiljan, eller med mejseln, ritstiftet eller pennan.
Medan jag är inne på det teatraliska området bör jag kanske, om inte för annat, få åtminstone för sällsynthetens skull, omnämna en liten teaterskandal, som helt nyligen timade på Gymnase-teatern.
En skandal! Hwad säger Ni? Och det på Gymnase, den fina teatern, Scribes f. d. teater, eller ännu bättre opp, drottningens teater (théâtre de madame) såsom denna scen kallades på fyrtitalet.
Mycket sant; men detta allt oaktadt är och förblir likwäl hwad jag nu går att berätta en werklig skandal.
En aktör strejkade nemligen sedan ridån gått upp och pjesen war börjad.
Man hade till förpjes Octave Feuillets nya stycke "la partie des dames", hwilket då första gången gick öfwer tiljan. Följde så efter detta Emil Augiers kända pjes "Madame Caverlet".
Stycket war som sagdt redan börjadt, men innan man wet ord af får man från wenstra kulissen höra en främmande röst. Man kände emellertid ganska wäl igen hwems den rösten war. Det war regissörens. "Hör upp!" ljöd stämman. Men den aktör (Landrol), som wid tillfället war inne på scenen, fortfor emellertid, detta oaktadt, att spela. "Hör upp!" ljöd det ännu en gång. "Jag låter ridån gå ned;" och i detsamma ringer klockan, och täckelset faller. I salongen stor uppståndelse. Litet hwar frågar sig hwad detta skall betyda. Emellertid går ridån härefter åter upp, och Landrol – den nämnde aktören, som nyss blifwit afbruten – närmar sig i uppretadt tillstånd rampen med hatten i hand. Han ger sig ej ens tid att iakttaga det traditionela bruket (af tre bugningar) innan man från scenen meddelar sig med publiken. "Monsieur Marais" – säger han i harmsen ton – "har wägrat att spela i pjesen, hwilken i följd deraf måste inställas. Publiken behagade lyfta sina penningar wid utgången."
Förwåningen i salongen tilltog naturligtwis i anledning af detta meddelande. En och annan hwissling lät sig höra. De mer saktmodiga bland åhörarne nöjde sig med ett mer eller mindre högt "Oh! Oh!"
Ett ögonblick förgår. Den strejkande aktören kommer härefter inspringande, och det med en fart, som wore han skjuten ur en kanon. "Messieurs et mes dames" – yttrar han i högtidlig, bestämd ton – "Monsieur Marais undandrar sig ej att spela." Knappt hinner han likwäl sluta denna wackra bekännelse, förr än ridån åter går ned. Han hade haft mera att säga, det märkte man. Men regissören delade ej hans åsigt. Nåwäl, hwad gör han då? Jo, förtretad som han war, hastar han åter fram, wiker undan en flik af ridån och framstammar härefter: "jag undandrager mig wisst inte att göra min pligt; jag will spela."
Men nu hwilket skrik i salongen! Emellertid wäntar publiken. Man wet ju inte om pjesen skall fortsättas, eller ej. Fem minuter, tio minuter, tjugu minuter fortgå, men ridån går ändå ej upp. Uppbragt öfwer ett sådant gyckel, hastar publiken slutligen ut. Hwar och en återfår sina pengar, men litet hwar bland åskådarne swär på, att det nog skall dröja innan de ånyo hedra Gymnase med ett besök.
Hwad sägs emellertid om ett dylikt tilltag af dem, som regera innanför ridån? Och hwilkens bland dem war felet?
⁎
Insamlingen till Gambettas staty går temligen raskt. Närmare 200,000 francs ha redan tecknats. – r.
Södra Ölands folkskollärareförenings årsmöte.
Södra Ölands folkskollärareförening höll sitt årsmöte i Åhs' församlings skolhus fredagen den 22 juni. Mötet öppnades med sång, bön och bibelläsning af läraren på stället, T. B. Hultquist, hwarefter föreningens ordförande, A. F. Hägerström i Södra Möckleby, helsade mötesdeltagarna wälkomna och förklarade mötet öppnadt. På framstäldt förslag utsågs närwarande komministern B. O. Hultquist från Mönsterås att leda dagens förhandlingar. Som skollär. J. Lindér icke kunnat tillstädeskomma, åtog sig godwilligt, på derom framstäld begäran, herr komminister J. Gertzén i Åhs att meddela underwisning uti innanläsning. Derefter höll skollär. J. O. Lundqwist från Mickleby lektion i naturkunnighet om ögats skapnad och funktioner. Derpå hemförlowades barnen af hr ordföranden, som med anledning af den sista lektionen erinrade dem derom, att liksom det lekamliga ögat i sig sjelft är mörkt och mottager sitt ljus utifrån, så är ock wårt andliga öga genom synden förmörkadt, hwarföre de ock borde låta sig upplysas af Guds ords himmelska och klara ljus.
Efter hållen middagsrast började förhandlingarna på eftermiddagen med uppläsandet af protokollet öfwer förra årets möte i Segerstad samt inwäljande af nya medlemmar, hwartill flere af de närwarande anmälde sig, hwarefter man öfwergick till diskussion öfwer föreslagna ämnen, hwari deltogo: ordföranden, komministrarne J. Gertzén i Åhs och J. W. Hultquist från Oscar, veterinären Nordenson från Ottenby samt folkskollärarne Hägerström, lundqwist, Johansson, Fagerström, Ahlberg och Hultquist.[2]
Med afseende på första frågan: hwilka rön hafwa gjorts angående klass- och kursindelningens tillämpning? yttrades, att det wisat sig swårt att kunna uppflytta barn till den öfra afdelningen och särdeles till fjerde klassen, hwartill förnämsta orsaken wore den mångenstädes ojemna skolgången, utom det att många lemna skolorna, innan de ega erforderliga kunskaper. Dock war man enig uti att framhålla så wäl wigten och ändamålsenligheten utaf att tillämpa "Normalplanens" anwisningar härutinnan, som nödwändigheten af att icke uppflytta barnen i högre klass med mndre de ega erforderliga kunskaper för att kunna med fördel deltaga i den högre klassens underwisning och läroämnen. Härigenom sporras barnen till ordentligare skolgång och lexläsning, och äfwen föräldrarne kunna härigenom lockas till att låta sina barn ordentligt besöka skolan, på det de icke mån blifwa efter sina klasskamrater, utan erhålla afgångsbetyg från skolan samtidigt med jemnåriga.
Beträffande den andra frågan: huru på lämpligaste sätt anskaffa den behöfliga förbrukningsmaterialen? föreslogs dels att någon handlande i närheten af skolan efter skolrådets anwisning anskaffade och tillhandahölle barnen behöfligt materiel, dels att skolrådet förskotterade nödiga medel till inköp af sådan materiel, hwilken skulle med reowisningsskydlighet försäljas af läraren. Det första af dessa förslag egde den fördelen, att läraren slapp obehaget att föra till boka barnens debet och kredit, men det egde ock den olägenheten, att matrielen blefwe något dyrare för barnen, än om skolrådet tillhandahölle den samma; med det andra förslaget wore förhållandet motsatt.
Rörande tredje frågan: omfattar "Södra Ölands folkskollärareförening" södra motet eller södra kontraktet? upplystes, att föreningen af ålder omfattat södra motet, och ansågs, att något skäl icke wore för handen att nu inskränka föreningens område.
"Huru böra folkskolans lärare och lärarinnor förhålla sig till nutidens andliga rörelser?" så lydde fjerde frågan. Beträffande detta grannlaga ämne yttrade sig flere talare. Härwid framhölls, att läraren, såsom den evangeliskt-lutherska kyrkans religionslärare för barnen, borde, så widt han wille wara ärlig i sin tjenst, hålla sig till samma kyrkas bekännelse och kyrkoordning, äfwensom icke blygas för den samma eller draga i betänkande att förswara den samma gent emot olika tänkande, hwilka söka gå anfallswis och omstörtande till wäga gent emot wår kyrka. Beträffande nutidens andliga rörelser anmärktes, att dessa icke alltid gåfwe till känna ett werkligt eller sundt kristendomslif, och derför borde hwar och en och följaktligen äfwen skolläraren behjerta apostelns ord och uppmaning att pröfwa allting och behålla det godt är. Men som man ju icke af skolläraren kunde begära, att han skulle ega djupare teologiska insigter uti att hafwa förtroende för wår store reformator och den lutherska kyrkans bepröfwade lärare samt icke inlåta sig för djupt i disputerande med olika tänkande, hwilket ofta ändock icke medförde åsyftad werkan. Bäst wore att kunna wara wiss i sitt sinne; dermed kunde man behålla sinneslugn och wisshet om sanningens slutliga seger.
Efter slutad diskussion, som utmärkte sig för reda och endrägt, bestämdes nästa möte att hållas nästa år i Smedby på dag före midsommar, som föreningens ordförande enl. stadgarne eger att bestämma, och utsågos att derwid underwisa: i katekes skollär. G. R. Johansson i Segerstad med D. G. Fagerström i Smedby till suppleant; i geometri dåwarande läraren eller lärarinnan i Thorslunda med skollär. B. O. Osson i Mörbylånga till suppleant; i hufwudräkning med småskolans afdelning lärarinnan Hedwig Lundgren i Hulterstad med Emma Andersson i Wentlinge till suppleant.
Efter sålunda afslutade förhandlingar stälde hr ordföranden några afskedsord till skolans lärare och lärarinnor med erinran om wigten och betydelsen af den samhällsställning de såsom ungdomens uppfostrare innehafwa, uppmanade till förkofran mer och mer i deras kall samt att icke förtröttas, wissa om den lön, som wäntar den trogne arbetaren i Guds wingård på jorden, hwarefter mötet afslutades med bön och wälsignelsen samt afsjungandet af psalmen 500: 7. Åhs i juni 1883. H-t.
Flickan och näktergalen.
(För "Kalmar".)
Hulde sångare, från högre zoner
Stamma säkert dina milda toner,
Denna känslofulla ljufva sång.
Om så rent min stämma kunde ljuda,
Jag farväl åt smärtan skulle bjuda,
Lycklig sjelf till andra sällhet sprida
Blefve då min syssla dagen lång.
Ensam står jag här, en värnlös tärna,
Tjena, fröjda ville jag så gerna,
Men förmåga dertill saknar jag.
Allt jag kärast egde jorden gömde,
All den sällhet hvarom barnet drömde
Sjönk så hastigt i den kalla jorden,
Och af dimmor höljdes se'n min dag.
Skön Guds himmel är, och skön är jorden;
Med ett sorgflor öfverdragen vorden
Ser jag den igeom smärtans tår.
Alla klara stjernor molnen hölja,
Sjelf jag ville mig så gerna dölja;
Ljuft uti naturens vårfröjd sluten
Utan njutning jag förgäten står.
Flicka, flicka, mig din smärta sårar,
Hjertat rörs af dina bittra tårar
Böj dig ned, o stoftets barn, och tig!
Han, som skapat himlens myriader
Är för jordens barn också en fader;
Lyssna till naturens glada röster,
Sänk din blick till blomman på din stig.
Säg ej, säg ej: jag kan ingen gläda;
Vill du ljusets helga väg beträda,
Kärlek fylla skall din tomma själ;
Genomtränga hvarje ord och handling, –
Allt blir nytt, allt undergård förvandling –
Ny blir sången, nytt blir hvarje syfte
Till Guds lof och dina likars väl.
Kan du ej, som jag, så ljufligt sjunga.
Ack, så tala då! min lilla tunga
Skapad blef för sångens toner blott.
Att naturens längtan uttryck gifva,
Att en tolk af hennes känslor blifva;
Dertill sångens underbara gåfva
Blef min sköna, afundsvärda lott.
Lina.
Hwarjehanda.
Balsamtal. Nå, har du hört att både damer och herrar skola lägga bort att begagna handskar på baler?
– Ja, men då få wäl handskmakarne slå wantarne i bordet.
– Åskådningsunderwisning. En ung
länsman på landet ordade för någon tid sedan om
mirakel. På wägen hem hade han sällskap med en
af församlingsborna, hwilken bad att erhålla litet
tydligare förklaring öfwer hwad som menades med
mirakel.
– Jaså, ni will ha bättre reda på det, Lars? – sporde länsmannen.
– Ja, om komsarjen wille wara så god och upplysa mig…
– Jo bewars, Lars, det skall jag wisst. Gå litet före mig.
Lars gick på, och "komsarjen" gaf honom ett halft dråpslag i nacken.
– Hu hu hu! hwarför gjorde han så? – sporde Lars, kippande efter andan.
– Kände ni det?
– Ja wisst… hu!
– Ja, ser Lars nu, det skulle warit ett mirakel, om han inte gjort det.
– Enighet. Huru kommer det sig, att ni
och er hustru alltid äro oense? frågade
polismästaren en arbetare, som uppstämts af sin hustru.
– Käre herr polismästare, detkommer sig mera deraf, att wi alltid äro af samma mening…
– Hwad?… Hwad förslag?
– Ja, ser herr polismästaren, det är allt som så, att hon wille wara herre i huset, och det will allt jag med.
–På efterkälken. En fader sade till sin
son, som war en misslyckad målare:
"Det war förskräckligt att det aldrig kan bli något af dig. Du är nu fyrtiotwå år, och ännu har du inte fått en enda tafla utstäld på expositionen. Tänk på Rafael; wid din ålder war han … hm!… död sedan fem år."
Ordningsföreskrifter
wid tillämpningen af den utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafwande den 18 januari innewarande år utfärdade taxa å hamnafgifter i Kalmar.
§ 1
Mom. 1. Skeppare, kommande från ort, belägen utom Kalmar tullkammardistrikt, ware skyldig att wid ankomsten hit hos uppbördsmannen å dess kontor skriftligen angifwa sitt fartyg och lemna specifik uppgift på den del af lasten, som här skall lossas samt på emottagarne.
Mom. 2. Före afsegling till sådan ort, som i mom. 1 är nämnd, göres skriftlig anmälan hos uppbördsmannen om fartyget och dess här intagna waror samt om afsändarnes namn.
Mom. 3. Försummar skeppare att fullgöra hwad som i mom. 1 och 2 är stadgadt, böte han från och med 2 till och med 100 kronor; dock ware skeppare, som med ångbåt gör reguliera turer på Kalmar, berättigad att nästa gång han hit återkommer aflemna de uppgifter, som i mom. 2 äro föreskrifna. Gör han det ej, böte såsom här förut sagdt är.
§ 2
Mom. 1. Skeppare å fartyg och båtförare, som från Kalmar afseglar förr än uppbördsmannen blifwit om utbekommandet af fulla hamnafgifter för fartyg eller båt, der sådan afgift erläggas skall, försäkrad, böte från och med 2 till och med 100 kronor samt ware derjemte skyldig att erlägga dubbla hamnafgifter.
Mom. 2. Samma answar ware för den skeppare, som i hamnen upplägger sitt fartyg och icke inom åtta dagar efter uppläggandet betalar hamnumgälder för inkommandet.
§ 3
Hwar och en, som mottager eller afsänder waror, hwilka sjöledes ankomma eller skola sjöledes afgå, skall till wederbörande uppbördsman aflemna specifik angifningsinlaga inom här efteråt bestämda tider, upptagande godset till dess rätta namn, antal, swenskt mått eller wigt, allt efter godsets olika beskaffenhet och i enlighet med gällande taxas bestämmelser, neml.:
- för den utrikes ort kommande waror: senast 2 dagar efter förtullning;
- för från inrikes ort kommande waror: senast 4 dagar efter lossning;
- för waror, som härifrån afsändas: innan det fartyg afgår, hwarå de äro inlastade, såwidt detta utan allt för stor swårighet låter sig göra, men i intet fall senare än en dag efter afsändandet.
Äro afsändare eller emottagare ej skrifkunniga, må angifwelsen ske muntligen.
För försummelse af hwad sålunda är föreskrifwet, bötes från och med 2 till och med 100 kronor.
Och föreskrifwer kongl. maj:ts befallningshafwande derjemte, att Kalmar stads hamnstyrelse skall låta detta beslut genom införande i stadens tidningar offentliggöras; Skolande, sedan beslutet blifwit genom kongl. maj:ts befallningshafwandes försorg i dess allmänna kungörelser intaget, magistraten, på stadens bekostnad, föranstalta, att tryckta exemplar af kungörelsen, så länge föreskrifterna fortfara att wara gällande, finnas inom staden för köpare att tillgå. Kalmar i Landskansliet den 20 februari 1882
C. A. Palme.
De i ofwanstående § 3 omnämnda angifningsinlagorna ombesörjes efter öfwerenskommelse af undertecknad, som träffas på hamnkontoret. Johan Swensson.
Ändrad tryckningstid för Nya Dagligt Allehandas Lilla upplaga.
Från och med början af nästa qvartal kommer Nya Dagligt Allehandas lilla upplaga att tryckas efter den stora, hvarigenom lilla upplagan visserligen icke kan expedieras förr än med det tåg, som afgår från hufvudstaden klockan 6,45 e.m., och ej heller kan komma prenumeranterna i hufvudstaden tillhanda förr än senare på aftonen efter de öfriga aftontidningarna, men istället blifver i stånd att snabbare än förut erbjuda våra läsare så i landsorten som i Stockholm de nyaste och senaste underrättelserna från både in- och utlandet. Det kan nemligen i följd af detta arrangement upptaga icke blott alla senare på eftermiddagen till oss direkt inlöpande underrättelser, utan äfve det vigtigaste af hvad hufvudstadens öfriga aftontidningar samma dag hafva att meddela samt på detta sätt äfven bringa samma dags officiella underrättelser lika snabbt som Posttidningen till de flesta delar af landet, särskildt till alla inom södra och vestra Sverige belägna orter. Till de norra orterna kommer denna upplaga visserligen icke snabbare än förut, alldenstund den samma i följd af den sena tryckningen icke kan afsändas med 5,20-tåget på eftermiddagarne, men i sjelfva verket icke heller senare, alldenstund de underrättelser, som den i följd af den nya anordningen innehåller, blifva just desamma, som den förutvarande morgoneditionen af den lilla upplagan kunnat upptaga, om man undantager ett eller annat senare på aftonen anländt telegram.
Genom denna förändring kommer vår lilla upplaga alltså att kunna meddela senare underrättelser än hittills någon annan i hufvudstaden utkommande aftontidning, således äfven färskare än Stockholms Dagblads och Dagens Nyheters landsortsupplagor. Oegentligheten af dessas oriktiga dagteckning skall då helt visst ännu mera bjert springa i ögonen, då de fortfarande bära den följande dagens datum, under det vår lilla upplaga, som tryckes senare än dessa, behåller tryckningsdagens datum.
På detta sätt kan icke heller framdeles i följd af bantågens afgångstid någon annan aftontidning snabbare meddela de senaste nyheterna än Nya Dagligt Allehandas lilla upplaga.
Det faller af sig sjelft, att de af vår lilla upplagas prenumeranter på landet eller i hufvudstaden, som ej äro nöjda med förändringen af tiden för tidningens bekommande, erhålla sina utlagda prenumerationsmedel tillbaka. Anmälan härom göres ifrån prenumeranter å landet till tidningensn räkenskapskontor, n:r 10 Karduansmakargatan, och från staden till annons- och utdelningskontoret n:r 3 Munkbron.
| Prenumerationspris: | |||||
| för | halft år | 5 | kr. | 25 | öre. |
| " | qvartal | 2 | " | 75 | " |
| " | månad | 1 | " | ||
Lilla upplagan utkommer liksom den stora dagligen.
Ingen postbefordringsafgift betalas af prenumeranter i landsorten, utan priset är lika i landsorten och i hufuvdstaden.
Prenumeration sker i landsorten å närmaste postanstalt. Stockholm i juni 1883
Red. af Nya Dagligt Allehanda.
“Till Amerika!”
Då under denna rubrik i åtskilliga tidningar varit införd en annons, undertecknad dels "John Odell", dels "Inmanlinien", hvilken annons bland annat uppgifver att "vägen öfver Hull-Liverpool är cirka 800 mil kortare än öfver Bremen", finna vi oss föranlåtna meddela följande, för att sätta allmänheten i tillfälle sjelf döma om beskaffenheten af dylika annonser och annonsörer:
- att förre emigrantagenten John Odell icke numera eger rättighet att befordra utvandrare, alldenstund tillstånd dertill blifvit honom i alla instanser förvägradt;
- att hans först antagne ställföreträdare, snickaren Erik Johansson, Stockholm, under hvars hägn Odell enligt offentligt tillkännagifvande tecknade sitt eget namn pr procura, vardt af kommerskollegium efter helt kort verksamhet afsatt;
- att agenten för "Kongl. Kronlinien" (en linie, som faktiskt icke finnes till), Ivar Holmström, sedermera lär anmält sig under firma »John Odell» bedrifva affärer, utan att dock kändt är om han, John Odell personligen, eller firman »John Odell» är den verklige innehafvaren af William Inmans agentur och således kan teckna och ansvara för »Inmanliniens»; samt
- att hela vägen från Sverige till Amerika icke uppgår till mer än ungefär 600 mil, hvadan puffen är väl groft tilltagen.
Att John Odell begagnar sig af hvarje medel för att hålla sig qvar, torde väl icke förvåna, men att Inmanliniens ångbåtsbolag i Liverpool anser vara med sin värdighet förenligt att på detta sätt vara här representeradt är väl, om icke annat, ett tydligt bevis på den hänsynslöshet med hvilken en del utländska bolag behandlar den svenska emigrationsaffären och bör vara en ytterligare maning för åstadkommande af ändring i nu rådande förhållanden. Göteborg i juni 1883.
Nordtyska Lloyds, Bremen, General-agentur.
Alfred Wennerlund
Ordres å Lokomobiler, Tröskwerk för hand- och hästkraft
samt ånga, Trähyflingsmaskiner, Skandia-qwarnar,
Wedsågningsmaskiner, Tegelpressar, Höpressar,
Slåtter- och Skördemaskiner, Rad- och Bredsåningsmaskiner,
Hackelsemaskiner, Rotskärnings- och Rotrifningsmaskiner,
Oljekaks-korssar, Frörensningsmaskiner af flere slag, Smörtjernor,
Smörältningsmaskiner, Ostpressar, Ostkar, De Laval's Separatorer, Mejerikärl,
Exselsior-sprutor, Victoria- och Assuranssprutor, Pumpar m. m., upptagas och levereras till
billigaste priser af
O. Schimmelpfennig,
firma Borell & C:ni.
79
Tiger Äkta Amerikansk sjelfafläggande Hästräfsa med 26
tänder, af oljehärdadt stål. Erhållit guldmedalj och första
priset wid flera utställningar. Till denna Hästräfsa kan
derjemte erhållas Såningsapparat och Gödselspridningsapparat.
Som efterfrågan på denna Hästräfsa warit
stor under föregående år, så torde reqvisitioner med snaraste insändas.
O. Schimmelpfennig,
firma Borell & C:ni.
79
Liar Stort sorteradt lager af Liar, för hwilkas godhet answaras,
till billigaste priser hos
O. Schimmelpfennig,
firma Borell & C:ni.
79
Grimby-England.
Steffensen & C:o,.
kolexportörer, skeppsklarerare, befraktnings- och kommissionsagenter, öfvertaga försäljningar af plankor, battens, bräder, telegrafstolpar, mintimmer, björk, al och pitprops etc. etc. Fraktuppgifter sändas genast på begäran.
Telegrafadress: Steffensen, Grimsby.
Auktioner.
Genom offentlig auktion, som hålles af öfwerexekutor i Kalmar å hans embetsrum lördagen den 14 nästa juli, kl. 10 f.m., komma att, i den ordning som för utmätt fastighet är stadgad, försäljas bryggaren J. Anderssons konkursmassas fastigheter, nemligen:
1:o) tomterna under № 121 och 129 mellan Storgatan och Södra långgatan i stadens östra qwarter med följande derå uppförda byggnader;
- boningshus af reveteradt timmer i twå wåningar med skiffertak, inredt till åtta boningsrum, tambur och förstugor, jemte wind;
- en byggnad af korswirke med ifyldt tegel, täckt med tegel och skiffer; innehållande i twå wåningar twå boningsrum, kök och bagarstuga samt ett kallrum;
- en byggnad af timmer med tegeltak, inredd till mälta, bryggeri med inmurade kopparpannor och jernkamin, jäsningsrum och spanmålswind med torkplåt;
- wisthusbod af bräder med tak af asfaltspapp;
- redskapshus af timmer med tak af papp och tegel; samt
- en uthusbyggnad af tegel, täckt med papp och tegel, inredd till stall, selkammare, magasin, wagnbod, wedbod, afträdeshus och wind; och
2:o) egendomen Johanneslund under № 118 och 119 med jordarne Stenswik, Bryggarelyckan, Sjölyckan och Skanslyckan, alltsammans innehållande 26 tunnl., 16, kappl.; warande å denna egendom anlagd trädgård med många fruktträd och uppförde boningshus, wädermjölqwarn och flera för jordbruket och trädgårdens skötsel erforderliga byggnader.
Ifrågawarande fastigheter hafwa blifwit wärderade, gården № 121 och 129 till 25,000 kr. och egendomen Johanneslund med tillhörande jordar och byggnader till 27,605 kronor.
Genom offentlig auktion, som kommer att förrättas på stället fredagen den 13 instundande juli, kl. 12 på dagen, låta murarne August Petersson och F. Söderström försälja deras under № 96 wid Lilla Damgatan i Kalmar Gamla stad egande fastighet, att tillträdas den 1 nästkommande oktober. Boningshusen äro inredda till 7 rum och 4 kök m. m. Under ena huset finnes en källare.
| Betalningswillkoren tillkännagifwas före utropet. | |
| Kalmar den 29 juni 1883. | Efter anmodan: |
| 99 | J. F. Jonsson. |
Fastighetsauktion,
öppen och friwillig, kommer på begäran att förrättas tisdagen den 10 nästkommande juli, kl. 3 e.m., å ¾:dels mtl frälse n:ris 7 och 8 Berga i Kalmar landsförsamling, Norra Möre härad och Kalmar län, hwarwid denna särdeles förmånliga, wäl bebygda och naturskönt belägna egendom, som till ena hälften eges af dels myndiga, dels omyndiga arfwingar efter aflidne landtbrukaren P. O. Pettersson i Berga och till andra hälften af en konkursmassa, kommer att i sin helhet till försäljning utbjudas.
Egendomen är belägen utmed stora landswägen, 2/5:dels mil från Kalmar stad samt med egor gränsande intill Kalmar sund, har en egowidd af c:a 130 tld, hwaraf ungefär 75 tld åker, hwilken till största delen är af mycket god beskaffenhet, skog finnes så wäl till husbehof, som ock ganska betydligt till afsalu, hwarjemte å egorna finnes en wärdefull torfmosse. Sommar- och winterföder nu 3 st. hästar, 15 a 20 st. fäkreatur samt lika många får, hwilken kreaturshållning, genom rationel hushållning, betydligt kan ökas.
Samtlige åbygnaderna äro i godt skick och corps de logis är rymligt och beqwämt inredt samt omgifwet af park och trädgård.
Köpewilkoren, hwilka wid auktionen tillkännagifwas, kunna till stor del lämpas efter reel köpares beqwämlighet; och kommer egendomen att utbjudas dels med tillträdesrätt den 14 nästkommande mars. Blifwande anbud kommer att underställas så wäl Norra Möres häradsrätts, i hwad de omyndiges rätt angår, som äfwen borgenärernas i Per Aug. Johanssons i Berga konkurs pröfning för antagande eller förkastande.
Närmare underrättelser kunna inhemtas så wäl genom
besök på stället, som äfwen af
Fr. Lodén
å Remmaremåla,
anmodad auktionsförrättare.
Genom offentlig auktion, som förrättas fredagen den 6 juli 1883, kl. 10 f.m., uti gården № 10 wid Nybrogatan, försäljes för guldsmeden Claes Hentzells konkursmassa:
Möbler och husgeråd, linne- och sängkläder, diverse guldsmedsinventarier; warulager, bestående af: guld, silfwer, nysilfwer och optiska waror m. m.
Säkre och kände köpare erhålla 3 månaders betalningsanstånd. Kalmar den 21 juni 1883.
Konkursförwaltningen.
Genom offentlig auktion, som förrättas i Wedby lördagen den 7 nästkommande juli, kl. 3 e.m., låter Carl Johan Swensson till den högstbjudande försälja sin derstädes egande jordlägenhet, Lokullen kallad, innehållande en egoareal omkring 27 kappl. med de å densamma uppförda åbyggnader och en i godt stånd warande spindelwädermjölqwarn med 2:ne par sammäldstenar och benstamp, jemte till qwarnen hörande inventarier, och de å lägenheten utplanterade omkring 30 st. goda fruktträd och bärbuskar. Lägenheten, som är bebyggd med goda åbyggnader, bestående af boningshus, bod och snickeriwerkstad samt källare, har ett wackert läge nära intill god socknewäg och är belägen omkring 0,2 mil från kyrka och häradswäg. Denna lägenhet, som är afsöndrad till ewerdelig ego från ¼:dels mantal № 1 Wedby, Förlösa socken, får tillträdas genast eller ock wid den 24 nästkommande oktober, allt efter en blifwande köpares åstundan. Betalnings- och öfriga wilkor tillkännagifwas före utropet; dock måste en blifwande köpare wid klubbslaget aflemna antaglig säkerhet för köpewilkorens behöriga fullgörande.
| Förlösa den 21 juni 1883. | Efter anmodan: |
| Johan Bondesson. | |
och fordra den för dolkens återfinnande utfästa
belöningen."
(Forts.)
