bra och icke behövde pengar — två saker, som jag trodde skulle trösta min far en smula över att jag dröjde med att avlägga mitt årliga besök.
Så hände sig en morgon, att Marguerite, som blivit väckt av en strålande sol, hoppade upp ur sängen och frågade, om jag ville fara ut med henne på landet för hela dagen.
Vi skickade efter Prudence och gåvo oss av alla tre, sedan Marguerite anbefallt Nanine att säga åt hertigen, att hon velat begagna sig av det vackra vädret för att fara ut till landet med fru Duvernoy.
Utom det att dennas närvaro var nödvändig för att lugna den gamle hertigen, var Prudence en av dessa kvinnor, som tyckas enkom skapade för dylika lantliga utflykter. Med sin oförbrännliga munterhet och sin evinnerliga matlust lät hon sitt sällskap icke ett ögonblick ha tråkigt, och hon förstod sig utmärkt på att beställa äggen, körsbären, mjölken, harraguen och allt med ett ord som utgör den traditionella frukosten i Paris' omgivningar.
Det återstod bara att veta, vart vi skulle fara.
Det var åter igen Prudence, som räddade oss ur förlägenheten.
— Är det till riktiga landet, ni vill fara? frågade hon.
— Ja.
— Nå, låt oss då fara till Bougival, till Point-du-Jour och taga in hos änkan Arnould. Gå och skaffa en vagn, Armand.
En och en halv timme senare voro vi hos änkan Arnould.
Du känner kanske till detta lilla ställe, som tar emot tillfälliga hyresgäster under veckan och är utvärdshus om söndagarna. Från trädgården, som ligger lika högt som första våningen i ett boningshus, har man en härlig utsikt. Till vänster stänges synkretsen av Marlys akvedukt, till höger skådar man ut över en oändlighet av kullar; floden, som
