till Spa vid den härliga tid på året, då den grönskande bergen låta solen tränga dit ner. Man ser då alla slags lyckliga sjuklingar skynda till för att vila sig efter den förflutna vinterns fester och bereda sig till den kommande vinterns fröjder. I Spa känner man ingen annan feber än balfebern och inga andra läkemedel än prat och dans och musik och spelets eggelse om aftnarna, då kursalen strålar i hela sin ljusprakt och bergen återsända i tusenstämmigt eko orkesterns berusande toner. I Spa mottogs parisiskan med en för denna tämligen skygga by sällsynt iver, ty den brukar gärna överlåta åt sin rival Baden dylika sköna damer utan namn, äkta man och social ställning. I Spa blev det också en allmän förvåning, då man fick veta, att en så ung kvinna var allvarsamt sjuk, och de bedrövade läkarna tillstodo, att de verkligen sällan påträffat så mycken undergivenhet, parad med så mycket mod.
Hennes hälsa undersöktes med stor omsorg och nit, och efter en allvarlig konsultation tillrådde man henne lugn, vila, sömn och tystnad — dessa hennes livs sköna drömmar! Hon smålog åt råden, skakade på huvudet med en lätt klentrogen min, ty hon visste, att allt var henne möjligt utom möjligheten att njuta av de valda stunder, som komma på vissa kvinnors lott, och som endast tillhöra dessa. Hon lovade likväl att lyda under några dagar och att underkasta sig denna isoleringskur. Men fåfänga ansträngningar! Efter en liten tid såg man henne, vild och konstlat uppsluppen, till häst sätta över de svåraste ställen, förvånande med sin munterhet “De sju timmarnas allé”, som funnit henne drömmande och läsande under sina träd.
Snart blev hon platsens drottning. Hon presiderade vid alla fester; hon gav liv åt balen, hon förmådde orkestern att spela hennes favoritmelodier, och när natten kom, vid den tid då en smula sömn
