18.
Att i detalj skildra för dig vårt nya liv skulle vara svårt. Det bestod av en massa barnsligheter, tjusande för oss, men intetsägande för alla andra, om jag skulle tala om dem. Du vet, vad det vill säga att älska en kvinna, du vet, vad dagarna bli korta och med vilken förälskad lättja man låter timmarna rinna bort. Du känner till denna glömska av allt annat, som födes av en häftig, förtroendefull och delad kärlek. Varje varelse, som icke är den älskade, tyckes vara en onyttig del av skapelsen. Man ångrar, att man redan kastat smulor av sitt hjärta åt andra kvinnor, och man kan icke fatta möjligheten av, att man någonsin skulle trycka en annans hand än den, man håller i sina. Hjärnan vill varken veta av något arbete eller några minnen, med ett ord, ingenting av vad som skulle kunna störa den i den enda tanke, varpå den oupphörligt frossar. För var dag upptäcker man hos sin älskarinna ett nytt behag, en okänd trollmakt.
Tillvaron är endast det upprepade förverkligandet av ett ihållande begär, själen endast vestalen, som har till uppgift att underhålla kärlekens heliga eld.
Ibland gingo vi, sedan skymningen brutit in, och satte oss i den lilla skogshagen, som överskuggade villan. Där lyssnade vi till aftonens glada harmonier och tänkte båda på det instundande ögonblick, som skulle föra oss i varandras armar. Andra gånger blevo vi liggande hela dagen, utan att ens låta solen tränga in i vårt rum. Gardinerna voro hermetiskt tillslutna, och den yttre världen stannade ett ögonblick i sitt lopp för oss. Endast Nanine hade rättighet att öppna vår dörr, men blott för att bära in måltiderna till oss, och vi intogo dem utan att stiga upp, i det vi oupphörligt interfolierade dem med skrattsalvor och tokiga upptåg. Härpå följde
