Ni har varit vittne till vad jag led, allt eftersom timmen för vår oundvikliga skilsmässa skred närmare; er far var icke längre kvar för att styrka mig, och det var ett ögonblick, då jag var mycket nära att tillstå allt för er, till den grad fasade jag för tanken, att ni skulle hata och förakta mig.
En sak, som ni kanske icke skall tro, Armand, är att jag bad Gud ge mig styrka, och vad som bevisar, att han tog emot mitt offer, är att han skänkte mig denna styrka, varom jag bad.
Vid den där supén hade jag ytterligare behov av hjälp, ty jag ville alls icke tänka på, vad jag ämnade göra, så rädd var jag, att modet skulle svika mig!
Vem skulle sagt mig, mig Marguerite Gautier, att jag skulle lida så mycket vid blotta tanken på en ny älskare?
Jag drack för att glömma, och när jag vaknade följande morgon, var jag grevens älskarinna.
Det är hela sanningen, min vän, döm och förlåt mig, liksom jag förlåtit er allt det onda ni gjort mig sedan den dagen.”
26.
”Vad som följde på denna olycksaliga natt, vet ni lika väl som jag, men vad ni inte vet, vad ni inte kan ana, det är vad jag lidit sedan vår skilsmässa.
Jag hade hört, att er far tagit er med sig, men jag misstänkte nog, att ni icke länge skulle leva skild från mig, och den där dagen, då jag mötte er i Champs-Élysées, blev jag upprörd, men icke förvånad.
Då började denna följd av dagar, av vilka var och en bragte mig en ny förolämpning från er, förolämpningar som jag mottog nästan med glädje, ty utom det att de voro beviset på, att ni alltjämt älskade mig, föreföll det mig, som om ju mer ni
